Idag hade vi 7-års-kalas för ett barn och klasskompisarna. Vi bjöd alla och nästan alla kom, jättekul.
Vi körde favorit i repris och hyrde gympasalen, byggde hinderbana (vi har googlat som tokstollar för att få till en säker och bra hinderbana, jag förstår att det behövs universitetsstudier för att kunna bygga hinderbana som ett proffs i en idrottshall).
Barnen körde hinderbanan varv efter varv. Sedan delade vi in dem i lag och en i laget fick vara blindbock och skulle ta sig genom hinderbanan och de andra skulle hjälpa till. Kul att se hur duktiga barnen var att hjälpa varandra.
Sedan fick de fem bokstäver och skulle klura ihop ett ord. BULLE. Sedan frågade vi om någon gillade bullar. Det gjorde alla och sprang ut till fikaborden och glufsade i sig varsin big-size-kanelbulle med karamellströssel på (samma recept som sist).
Vi tänkte att det kanske skulle impa på 7-åringar och det gick hem (det var mindre socker i bullarna än tänkt men det var ingen som klagade).
Sedan mer hinderbana med ”dansstopp”, ett säkert kort. Vi avslutade med att telefonen som satt i högtalaren ringde, det var en mystisk röst som undrade om någon sett säcken med godis…
Förra året hade vi hissat upp den i ringarna, alla såg den på en gång. I år var vi lite listigare och hade gömt den under en plint. Barnen hittade den ganska snabbt ändå hehe.
Jag som helst skulle skippa godis på kalas men vågar inte, jag vill ju inte att barnet ska bli mobbat i skolan sen för en sådan sak…
Så, det fick bli godis i men jag försökte hålla nere på mängden och satsa på något kul. Det blev en sorts godis som ser ut som en hamburgare och två olika klubbor, tänkte att klubbor räcker ett tag och att det kanske skulle ta bort fokus från själva mängden.
I påsen låg även en reflex, det verkade barnen gilla.
Inför att anordna ett kalas så tycker jag att godispåsen är den största ”utmaningen”, knasigt va?
Enda minuset var att T säckade ihop i feber så där hux flux under kalaset. Stackars liten. Snacka om att feber kan komma plötsligt hos barn.
/Caroline
