Sorgens lågor

Idag gick jag vägen via Engelbrektskyrkan i samband med ett jobbmöte. När jag rundade kyrkan och kom fram till kyrkans entré dök en bild upp i mitt huvud – Terese iförd brudklänning.

Vi var bloggkompisar hon och jag, kände inte varandra jätteväl men jag blev bjuden på hennes bröllop. Ser nu att jag fotograferade en sådan bild på bröllopet, så det var kanske inte så konstigt att jag såg just det framför mig idag.

Det var nog sist jag var inne i den kyrkan, då på hennes bröllop. Orättvist av livet att rycka henne från denna värld. Jag tänker ofta på hennes närstående och barn. Och andra barn som tvingas förlora en förälder alldeles för tidigt.

Cancer drabbade en i min absoluta närhet nyligen, det var ofattbart, är ofattbart, fortfarande, och så kommer det nog att förbli. Vissa saker kommer man inte förstå, som det verkar… Livet.

En sak man kan göra är att bidra till cancerforskningen, när många personer ger mindre belopp så blir det en hel del. Självklart kanske, men jag tänkte ändå ”vad kan min hundralapp bidra till egentligen”, nyss när jag swishade till insamlingen Spring för Terese. Insamlingen till minne av Terese är i skrivande stund uppe i 1 269 110 kronor.

En annan sak som jag tycker är ett fint sätt att minnas och hantera sin sorg, är att tända ljus. Det gjorde jag idag, för Terese och andra änglar (som valde att inte dela livet i det offentliga, och därför skriver jag inga fler namn).

På platsen för ljuständning i Engelbrektskyrkan visade kyrkan sitt stöd för människorna i Ukraina, på skylten stod bland annat ”sätt en gräns för ondskan och vansinnet”.

En sådan gräns borde det verkligen finnas. Må kriget sluta nu.
Caroline

Entren till Engelbrektskyrkan.

Engelbrektskyrkan.


Kontraster i världen

I fjällen är jag och får ta del av sådana här vyer. Samtidigt pågår kriget, det är svårt att tro det, inte nu 2022… Historien upprepar sig igen.

Jag hoppas att det blir fred snart och att demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet blir självklarheter i fler, eller alla, länder.

Som många andra domedagsskrollar jag, det är svårt att inte följa nyheterna i realtid. Vad kan man göra?

I samband med flyktingvågen 2015 drog jag igång en insamling av bärselar och bärsjalar, som sedan fraktades till behövande i Lesbos.

Just nu kan jag inte komma på något annat initiativ än att skänka pengar.
Caroline


Bokcirkel med Elizabeth Gilbert och hennes bok Kvinnornas stad

Tänka sig. Aldrig trodde jag att en pandemi kunde föra något gott med sig, men om något så tror jag i så fall att det var bokcirkeln med Elizabeth Gilbert.

I tisdags mötte hon sina läsare digitalt, vi var cirka 150 personer från Gävle, Skellefteå, Åland, Stockholm…

Hon berättade om författarskapet och hur hon arbetar med research och skrivande. Hon pratade även lite om hur hon lever sitt liv under pandemin och spekulerade i vad vi kommer att se tillbaka på och sakna från pandemitiden, sedan…

Hon avslöjade också att hon just nu skriver på en bok som troligtvis lanseras nästa år.

Bokcirkla digitalt?

Elizabeth Gilbert har skrivit boken Kvinnornas stad, en bok som utspelar sig i New York och handlar om kvinnor som inte riktigt passar in 1940-talets ramar.

Nu var det ett tag sedan jag läste den men jag kunde inte motstå möjligheten att få ”träffa” henne digitalt, så jag anmälde mig till bokcirkeln när jag fick nys om den via något nyhetsmejl från någon bokhandel.

Jag var lite skeptiskt till att diskutera boken i smågrupper och var osäker på om jag skulle stanna kvar då, men så bestämde jag mig för att ge det en chans – och det var jätteroligt. Jag blev extra glad av att se så många lite äldre bokcirkla, uppkopplade digitalt från hemma i soffan.

Så att bokcirkla digitalt hemifrån – det kommer jag att vilja göra igen!

Hennes genombrott som författare

Elizabeth Gilbert har även skrivit boken Eat, Pray, Love – som var hennes stora genombrott. Det var hennes fjärde bok.

Hon berättade att en sak som gör att hon vågar fortsätta med författarskapet är att hon har erfarenhet av att skriva böcker ingen vill läsa, och att hon känner sig ”fine” med det.

Att höra det gav mig mod – jag har själv skrivit en hel del jag tror ingen vill läsa. Ibland fortsätter jag och tänker ”jag håller på att lära mig”, andra gånger stänger jag dokumenten för att sedan inte öppna dem på månader.


Secured By miniOrange