Igår var det mycket snack om föräldrar som minsann skulle lära sina döttrar att ta för sig, att på något vis uppfostra dem till att mer eller mindre kräva att bli behandlade lika som killarna.
Vore det så enkelt skulle det redan nu vara mer självklart att tjejerna pratar lika mycket som killarna i en klass (vissa klasser jobbar så, läraren har tex barnens namn på lappar och ser till att ordet går till tjej och kille varannan gång, samt att alla får prata).
Typiskt internationella kvinnodagen är ”mycke snack och lite verksta”. EN dag om året snackas det, men utvecklingen går ruskigt långsamt på de områden som behöver utvecklas.
Det skulle gå snabbare om det här uppmärksammades varje dag hela året.
Löner, hushållsarbete, kvinnosyn, styrelser i bolag. Kort sagt, där det råder mansdominans – där kommer det fortsätta att råda mansdominans i många år framåt. Helt enkelt för att många (män) vill ha det så.
Ingenstans igår läste jag eller hörde jag föräldrar som skrev att de skulle lära sönerna att det ska vara en självklarhet att tjejer och killar behandlas lika. Som till exempel att lika arbete bör ge lika lön, oavsett kön. Om saker som utbildning, arbetslivserfarenhet och prestationer är likvärdiga förstås.
Lika viktigt som det är att uppfostra tjejer till att ta för sig så är det att uppfostra killarna så att de lär sig att det är lika självklart för en tjej och en kille att synas, höras, prestera, existera. /Caroline
