Vi har varit iväg en sväng med båten, till Sandön där vi är stammisar i blåbärsskogen. Så, blåbär och lek på ön. Barnen fiskade tålmodigt, timme efter timme men håven i vattnet.

Barnen badade trots att det inte var i närheten av badväder och så lekte de i nya lekhusen och gungade med mera. Otroligt vad de fixar på ön, det är ett gäng som är väldigt engagerade och har nu alltså gjort det ännu mer lekvänligt för barnen på ön.

En natt på ön och sedan var tanken en natt i båten på marinan också. Vi kastade loss och brassade iväg hem så där som man gör.

Plötsligt stannar motorn. När vi befinner oss mitt i en farled och framför Finlandsfärjan Viking Line. Och plötsligt skulle vi sätta segel snabbt som tusan.

I vanliga fall om man ska sätta segel så brukar man förbereda det genom att ta bort kapell med mera i hamnen, innan man kastar loss och definitivt inte hålla på och mecka med sånt mitt i en farled framför en gigantisk färja.

Allt som kunde strula strulade, jag drog i fel tampar, dragkedjan på fock-kapellet fastnade, snörena också, sedan snurrade en vajer sig runt fock-seglet och på den vägen fortsatte det.

Efter ett tag står jag på däck och viftar till den där Finlandsfärjan och försöker med kroppsspråk förklara att motorn lagt av :o)

E fick ordning på seglet till slut och vi kom ur vägen. Sedan upp med storseglet och så bjöd vi barnen på äventyrssegling hem. Det lutade som bara den och det kom vind från alla håll.

Dramatiken gjorde att barnen grät av skräck. Inte konstigt att de blev rädda…

Den enda som inte brydde sig det minsta var minstingen, han satt lugnt och stilla och tittade på dramatiken.

Barn är olika. Jag tänker ofta på hur olika barn är. Arvid är som en liten farbror, han är en otroligt lugn liten person. När äldsta var i minstingens ålder satt han inte stilla många sekunder ombord.

Fast ändå är de också lika på många sätt. Lika fast olika, skulle man kunna sammanfatta det…

Något var alltså väldigt fel med motorn. Det luktade förskräckligt inne i båten, så som man kan tänka sig att det luktar inne i en dieseldunk. Jag var tvungen att gå in i båten och hämta kläder med mera och blev helt yr av ångorna. Det dröjer innan det går att sova där igen.

Vi vågade inte ens försöka starta motorn igen (jag var livrädd för att det skulle kunna börja brinna eller nåt i den stilen, sånt hör man ju talas om ibland).

När väl seglen var uppe satt vi i alla fall i rätt båt. E har ju seglat sedan han var liten, och tävlar i segling samt undervisar ungdomar i segling.

Tur i oturen var vår båtkompanjon (vi har båten ihop med en annan familj) i en stad nära Stockholm och kunde komma och hjälpa oss att lägga till. Vi plockade upp honom på en brygga och sedan var det segling och rodd till båtplatsen. Slutet gott allting gott :o)
/Caroline

Secured By miniOrange