Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Vi har varit iväg en sväng med båten, till Sandön där vi är stammisar i blåbärsskogen. Så, blåbär och lek på ön. Barnen fiskade tålmodigt, själv har jag svårt att motivera mig till att fiska på ett sånt ställe, jag är van en annan typ av fiske från när jag växte upp (vi ska fiska där senare i sommar).

Barnen badade trots att det inte var i närheten av badväder och så lekte de i nya lekhusen och gungade med mera. Sandön är Svinninge Marinas klubbholme och vilka det nu är som har gjort det så otroligt fint och lekvänligt för barnen på ön = tack.

En natt på ön och sedan var tanken en natt i båten på marinan också. Vi kastade loss och brassade iväg hem så där som man gör.

Plötsligt stannar motorn. När vi befinner oss mitt i en farled och framför Finlandsfärjan Viking Line. Plötsligt skulle vi sätta segel för första gången på några år.

I vanliga fall om man ska sätta segel så brukar man förbereda det genom att ta bort kapell med mera i hamnen innan man kastar loss och definitivt inte hålla på och mecka med sånt mitt i en farled framför en gigantisk färja.

Allt som kunde strula strulade, jag drog i fel tampar, dragkedjan på fock-kapellet fastnade, snörena också, sedan snurrade en vajer sig runt fock-seglet och på den vägen fortsatte det.

Efter ett tag står jag på däck och viftar till den där Finlandsfärjan och försöker med kroppsspråk förklara att motorn lagt av :o)

Erik fick ordning på seglet till slut och vi kom ur vägen. Sedan upp med storseglet och så bjöd vi barnen på äventyrssegling hem. Det lutade som bara den och det kom vind från alla håll. 10 sekundermeter säger inte mig så mycket men det betyder att det blåser en del.

Planen var att introducera segling till barnen under lite lugnare omständigheter och inte att vissa skulle gråta av skräck. De var dock väldigt duktiga under omständigheterna trots att de blev rädda.

Den enda som inte brydde sig det minsta var lill-Arvid, han satt lugnt och stilla och tittade på dramatiken. När Vidar var i Arvids ålder satt han inte stilla många sekunder ombord. Jag tänker ofta på hur olika barn är. Arvid är som en liten farbror, han är en otroligt lugn liten person.

Något var alltså väldigt fel med motorn. Det luktade förskräckligt inne i båten, så som man kan tänka sig att det luktar inne i en dieseldunk. Jag var tvungen att gå in i båten och hämta kläder med mera och blev helt yr av ångorna. Det dröjer innan det går att sova där igen.

Vi vågade inte ens försöka starta motorn igen (jag var livrädd för att det skulle kunna börja brinna eller nåt i den stilen, sånt hör man ju talas om ibland).

När väl seglen var uppe satt vi i alla fall i rätt båt. Erik har ju seglat sedan han var liten och tävlar i segling och undervisar ungdomar i segling.

Tur i oturen var vår båtkompanjon (Erik och hans bror har båten ihop) i en stad nära Stockholm och kunde komma och hjälpa oss att lägga till. Vi plockade upp honom på en brygga och sedan var det segling och rodd till båtplatsen. Slutet gott allting gott :o)
/Caroline