Igår utlovade jag roligheter från min tid som danslärare på Marikas. Det var mycket kul då men vissa saker fastnar ju i huvudet och jag tänker ofta på den här konversationen när det pratas ålder.
Och även när det gäller perspektiv. Olika perspektiv. Att varje person upplever en och samma sak på olika vis tycker jag är lätt att glömma bort men viktigt att tänka på.
Jag hade äran att arbeta som dansfröken på Marikas i ett gäng år, jag slutade när det blev för mycket resande i jobbet jag hade på Nike, det kändes det inte schysst att ha dansgrupper terminsvis men vara bortrest ofta (är man danslärare behöver man vara där så gott som alltid, eftersom de ska öva inför uppvisningar med mera).
Som jag saknar den tiden! Och att hålla i dans. Kommer det bli igen? Det är en bra fråga… (Just nu skulle jag inte få ihop det med allt annat, ser hellre att barnen har aktiviteter dagligen, än att jag ska ta tiden och sticka iväg på egna grejer – var sak har sin tid, men jag undrar ofta om det är något jag kommer att ägna mig åt igen. Kanske, kanske inte…)
Hur som helst, det var en väldigt rolig tid i mitt liv och jag bär med mig en konversation som jag fortfarande skrattar åt med jämna mellanrum:
Elev 17 år: Hur gammal är du?
Jag: 26 år
Eleven: Är du?? Du ser inte AAALLS ut att vara SÅÅÅ gammal.
Alla har vi olika perspektiv så att säga :o)
Ett till roligt minne från Marikas är från när förstfödda gick på barndans där, när vi bodde inne i stan. Jag hängde ju med så klart, han var ju bara 3 år då.
En gång när vi var där kom en av mina gamla danselever fram till mig, Jonna – och dansade en av koreografierna som jag hade lärt ut för många år sedan, låten var ”Lean Back” med Terror Squad. Hon sjöng låten samtidigt.
Helt otroligt att hon kom ihåg koreografin och dansen efter alla år. Hon är i och för sig proffsdansare idag, men ändå.
/Caroline
PS: På tal om ålder och förr, ett uttryck från min ungdom var ”man blir som dom man ä mä” (på bred norrländska). Tycker det är ett bra tänk för att hålla sig ung och rask :o)
