Inför 2017

Nu börjar årets formsatsningar och det märks på statistiken i bloggen och på mina träningssajter Mammaiform och personligträningonline.se och antalet mejl med träningsfrågor och bokningarna av PT-online.

Nytt år och om det betyder nya mål för min del? Ja, absolut. Men jag är typen som hellre visar än snackar.

Därför berättar jag aldrig eller sällan om projekt i förväg. Jag berättar knappt för mina närmaste vänner och familj vad jag håller på med.

Förrän det är klart.

I år debuterade jag som barnboksförfattare till exempel. Många blev förvånade. Men det var ett mål jag jobbat mot i flera år. Barnboken Dante letar bokstäver / Dante letar siffror är utgiven av Idus förlag och gjord ihop med Anna Lissjanis.

Årskrönika?

Varje år den här tiden funderar jag på om jag kanske borde skriva en årskrönika, det hör liksom bloggandet till. Vad hände 2016? Ja, säg det :o)

Jobbmässigt nådde jag inte alla mål jag hade hoppats på men en del av dem i alla fall. Planen är att jobba vidare 2017.

Men ett mål som nåddes var nylanseringen av träningsapparna Poworkout Trim & Tone (kroppsviktsträning) och Poworkout Ball & Band (träningsprogram med träningsboll eller träningsgummiband).

Dagens barn och hälsa

Barndansapparna används flitigt inom förskola och fritids och självklart också hemma i barnfamiljers vardagsrum. Det är otroligt roligt. Därför blir fortsatt fokus på Piratsessan även i framtiden.

Barn och rörelse ligger mig varmt om hjärtat (synd bara att verkligheten består av så många överviktiga barn och det är inte barnens fel) (största boven är normer, en massa olika normer) (allt från hur man som småbarnsförälder organiserar sitt liv med jobb och fritid och egentid till att barn introduceras till snabbmat i förskoleåldern och att det talas om ”aktivitetsdag”, att ett barn har EN aktivitet i veckan, när barn har behovet att röra på sig varje dag, ordentligt) (behöver inte vara organiserat, lekparken och skogen funkar finfint) (det viktiga är att det är VARJE dag) (under en tid på dygnet på barnet är piggt).

Om någon undrar: Mina barn vet inte vad snabbmat är, de kan inte namnet på någon snabbmatsrestaurang och de två äldsta har fyra aktiviteter var i veckan, vissa av dem är flera gånger i veckan. (Erik eller jag är närvarande och även hjälpledare på vissa av dem.) (Nyligen hörde jag att en annan rådande uppfattning bland småbarnsföräldrar är att föräldrar anmäler sina barn till aktiviteter för att slippa umgås med dem.) (Så kan väl ändå ingen tänka på riktigt eller?)

Nya träningsappar

Även nylansering av sajten Poworkout, träningsapparnas infosajt. Susanne Jarl, min app-kompanjon, hon är ju ett programmeringsess och har givetvis programmerat och gjort designen med mera. Vi båda har jobbat med innehåll och testning och allt som hör apputveckling till.

Vi har nya spännande projekt på gång 2017 också och jag ser fram emot dem massor. Hon är så nära kollega man kan ha, från att vara en deltagare på mina gruppträningspass för över 10 år sedan är vi nu kompanjoner och dessutom vänner privat. (Mitt mål är inte att ha kollegor på riktigt hehe..)

Nya sajter

Under året byggdes samtliga mina andra sajter om (igen). Hade jag vetat hur mycket jobb det är att driva sajter utan att kunna programmera själv hade jag nog aldrig gjort det. Phu.

Men nu tror och hoppas jag att det är så klara de kan vara (det går att utveckla och utveckla, sånt blir egentligen aldrig klart).

Mål som mamma

Privat så är jag glad för att ha nått målet hämta barnen 14-nånting varje dag (inte bara i år, alla år hittills). Okej, strax efter 15 vissa dagar. Senast 15:15 är målet.

För att lyckas med det arbetar jag i skift. Med start söndagskväll och det betyder 4-5 timmar på dagen och 3-4 timmars jobb på kvällen när barnen har somnat. Det funkar bra tycker jag (som är kvällsmänniska) och målet är att fortsätta med det även i år.

Uppoffringen är TV-tid och inredningsfix och sånt jag kanske annars hade gjort på kvällarna, men jag har noll intresse för TV. Socialt är det dock ett handikapp att inte ha någon koll på TV-serier eller andra serier, men vi har i alla fall ett abonnemang på Netflix och det händer att Erik och jag kollar på film på helgkvällarna.

Sedan har jag gärna nyheterna och debattprogram i gång i bakgrunden när jag jobbar med tex bokföring eller annat administrativt. Men allt snack om serier i sociala sammanhang får mig att bara vilja dra något gammalt över mig.

Att jobba i skift

Plussidan med att dela upp arbetsdagen är att barnen mår toppen, bara en sån sak som att de nära nog aldrig sätter sig på tvären eller har plågat oss föräldrar med ”trots” tror jag beror delvis på det här upplägget. Visst har de starka viljor om kläder och liknande men sånt lägger jag mig inte i, de får klä sig hur de vill (badkläderna är på en hylla i tvättstugan så de är liksom inte ett alternativ).

Den största utmaningen med arbetstiderna är när andra vill bestämma mötestider med mig. Många har en förkärlek för möten på eftermiddagen. Jag fattar inte varför. Förr sa jag ”jag ska hämta barnen då” men det funkar inte, det är liksom inte okej. Socialt alltså.

Så numera säger jag alltid ”jag har ett tåg att haffa då” (det är alltså tåget som tar mig till barnens förskola/fritids som ska haffas) (men det säger jag ju alltså inte) och att passa ett tåg är något som alla accepterar.

Hen eller de kommer både i tid till mötet (eftersom hen/de vet att jag har ett tåg att passa) och dels håller hen/de fokus på det viktiga och mötet avslutas i tid (jag har ju ett tåg att passa).

Möten – en av de värsta tidstjuvarna?

Via PT-online märker jag att just möten är en tidstjuv. Väldigt många vuxna människor passar inte tider i samband med möten. Dels är det vanligt att komma för sent och dels är det vanligt att dra ut på tiden. Det gör att mina PT-online-kunder som ska träna på lunchen eller efter jobbet ibland får skippa träningen.

För att andra vuxna människor inte kan komma i tid eller hålla tiderna. Det här är otroligt vanligt bland kontorsjobbare. Medelålders män är sämst på att passa tider visar min inte vetenskapliga undersökning. Visst är det konstigt?

Hur som helst. Upplägget med att arbeta i skift funkar bra och jag njuter av att få spendera tid med barnen, småbarnsåren går snabbt nog.

Aktiv avkoppling

Under eftermiddagarna ihop med barnen laddar jag batterierna, det är avkoppling när den är som bäst. Lekparken, pyssel eller en film i soffan (känslan när man har krupit ned med hela gänget under ett täcke i soffan för att kolla på film och kikar på klockan och ser att den är 15:15) eller på någon av barnens aktiviteter, det spelar ingen roll vad.

För att kunna ha dessa tider säger jag nej till de flesta uppdrag som innebär resor. Det är med blandade känslor eftersom många av dessa uppdrag skulle ha varit bra för mitt företags ekonomi.

2017 blir det mer ”ja tack”

Men. I år ska jag börja tacka ja till fler saker. Föreläsningar på annan ort till exempel. Minstingen är nu 3 år och det är inte hela världen om de får längre dagar ibland (Erik har inte samma flexibilitet i sitt jobb). Så, det ska bli kul.

Prioriteringar, kommer jag ångra mig i framtiden?

Hur som helst. Ett val jag har gjort är att investera tid i barnen när de är små. På bekostnad av mycket annat. (Jag skulle ha tjänat mer de senaste åren, haft en bättre pension i framtiden, haft bättre kompisrelationer med mera om jag hade prioriterat annorlunda.)

Jag tror att om man vill ha en god relation med sina barn när de är vuxna sen så gäller det att investera tid i dem när de är små.

Jag tror helt enkelt att den som suktar efter egentid när barnen är små kommer få mer egentid än den önskar när barnen är vuxna sedan. (Arbetstid är egentid, men även annan typ av egentid..)

På tal om egentid så är det förresten ett mål 2017. Att testa det där med egentid. Erik och jag ska fixa barnvakt någon kväll och gå ut och äta. Vi kan räkna de gånger vi gjort något utan barnen på en hand, totalt de senaste sju åren alltså. Tragiskt tycker många. Men faktum är att det är jätteroligt att de alltid vill vara med. Så kommer det inte alltid vara. (Jag tänker att de kanske inte vill hänga med oss på samma sätt när de är tonåringar och Vidar är ju halvvägs dit.)

Framtidstankar

Jaha. Nu blev det en slags årskrönika ändå. I vart fall ett gäng tankar kring jobb och privatliv.

Förresten. Bloggen, det var nära att den flyttade till annat ställe under året som gick. Men jag ändrade mig. Det var mycket velande hit och dit från min sida men den kommer vara kvar här på min träningssajt GymGlam även i framtiden.

En lite extra rolig och speciell sak under året var att kliva in i en helt ny bransch. Bokbranschen. Jag skulle kunna skriva massor om den och kommer kanske göra det mer.

Nu blir det fokus på bokbransch och träningsbransch 2017 för min del och på det privata planet är det familjen även fortsättningsvis så klart, jag är så otroligt tacksam för att jag får ha dem i mitt liv.

Mina träningsmål?

Jag jobbar vidare med saker som handstående och den typen av träning. Jag har inga motivationsproblem utan träningen rullar på, 3-5 gånger i veckan. Den största utmaningen för min del de senaste åren är olika typer av småbarnsbaciller, jag har ibland varit förkyld eller haft bihåleinflammation i veckor och sånt suger musten ur mig totalt. Ett mål är att hålla mig frisk. Även om förkylningar verkligen inte är något att gnälla över, det finns betydligt värre åkommor.

Sedan är det så mycket vardagsmotion som möjligt, sånt gör otroligt stor skillnad på formen. Flera kilon per år att gå eller cykla ”överallt” jämfört med att åka bil och givetvis även stor skillnad på konditionen.

Dessutom är det bra för barnen att få in den vanan. De går och cyklar också oftast ”överallt” och det är lika naturligt för dem som för mig. (När det är glashalt eller snöstorm tar vi bilen, jag är ingen allvädersmänniska.)

Gott nytt år kära bloggläsare! /Caroline