Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Första officiella sportlovet för oss, jag är inte riktigt inkörd på det här med lov ännu. Missade höstlovet helt och sedan fick Vidar börja för tidigt efter juluppehållet. Han undrade vad han gjorde där när de flesta andra var lediga…

Hur som helst, nu hade vi i vart fall bokat in sportlovet och också en resa till Branäs. Ett för oss nytt ställe och vi är väldigt positiva nu i efterhand.

Toppenbra ställe för barn, det finns två stora barnområden i Branäs och även de andra backarna är barnvänliga.

Branäs ordnade många extra aktiviteter för barn på sportlov, något vi missade de första dagarna men sen när vi upptäckte dem så var vi med på Björnbusecupen. Anledningen till att vi missade dem var att vi helt enkelt var ouppmärksamma, och att vi hade fullt upp ändå, i backarna. Branäs hade skyltat bra och delat ut infolappar – som vi läste först efter några dagar :o)

Övriga barnaktiviteter var tipspromenad, snowraceråkning, Björnbusarnas skattjakt, barnens skotertur, minibio, snögolf, vattenfärgsmålning i snön med mera.

Branäs hade kvällsöppet alla dagar, mycket uppskattat, en knapplift-karusell och pulkabackar med belysning. Bra utbud av restauranger (men vi åt hemma, brukar laga mat i förväg och ta med) (mina barn är lite för speedade för restauranger, även om de övat en hel del och är väluppfostrade i övrigt).

Förutom bra skidåkning och bra barnaktiviteter så har Branäs även väldigt bra sjukvårdspersonal. Det blev dramatik i rum 202 i Ski Lodgen på onsdagen vid middagstid. Minstingen Arvid som klättrar och hoppar större delen av sin vakna tid och har otaliga myror i brallan kan inte sitta still. Att något skulle hända var snarare en fråga om när än om. Han är en sån där superaktiv rackare, precis som sin storebror Vidar, men ändå lugn jämfört med hur Vidar var i den åldern, Vidar var med våghalsig.

Hur som helst, Arvid satte sig på soffkanten på en soffa med höga kanter (det är den man sitter i när man äter middag i rum 202) och trillade baklänges ned. Jag satt bredvid men hann inte fånga honom tyvärr men jag hann se hur han ramlade och landade – på ryggen och bakhuvudet samtidigt. Han hade baken på en meters höjd och alltså huvudet högre upp när han började fallet, så det var högt i mina ögon.

Efter fallet skrek han (tack o lov) men somnade. Jag kunde inte väcka honom, men det kunde Erik och då joggade jag iväg till sjukstugan. Där fanns ett telefonnummer att ringa och sedan kom en skoter med sirener och en sjukvårdare till oss på rummet. Då hade Arvid kvicknat till och var snarare överspeedad än trött.
Egentligen är jag ganska lugn i lägen när barn slår huvudet, jag vet att de tål en hel del med tanke på alla fall Vidar var med om i yngre år (och alla gungor och andra lekplatsgrejer de fått i huvudet) (bulor och blåtiror är en del av vardagen hos oss).

Tyra är den enda som verkligen ramlat illa, hon fick en lättare hjärnskakning när hon var just fyllda 2 år och ramlade ned från soffan på samma sätt som Arvid gjorde nu, fast då från en lägre soffa. Det berodde på omständigheter utom hennes kontroll, hon är annars den som tar det säkra före det osäkra.

Den gången blev hela hon som spagetti. Arvid var aldrig i det där spagettiliknande tillståndet som hon var i då, men att han somnade och var svårväckt gjorde mig orolig. Han brukar aldrig somna vid 17-tiden och aldrig utan nattningsprocedur och ett antal böcker.

Sjukvårdaren i Branäs var väldigt engagerad och kom till och med tillbaka en timme senare och checkade Arvid igen, och gav Arvid ett gossedjur, Björnbusan (en av Branäs maskotar).

Alla vi träffade som arbetade i Branäs var väldigt serviceinriktade och bra, de i backen och vid informationsdisken och alltså även de i sjukstugan. Enda undantaget var tokstollen som körde traktor och skottade på parkeringen torsdagen. Barnen blev livrädda för att han körde så fort fram och tillbaka och dessutom dundrade förbi bilen väldigt nära när vi höll på att sätta in barnen.

Jag trodde nästan att det var ett uselt skämt först. Han körde obeskrivligt vårdslöst framåt och bakåt om och om igen och om det hade kommit ett barn i vägen så hade det inte gått bra, helt otroligt att någon kör så på ett ställe med så många barn som det är i Branäs under ett sportlov. Eller på något ställe alls.

Jag förstår att det finns vinning i att skotta snabbt, men att utsätta alla boende för den risken som det innebär att köra som som en blådåre kan inte vara värt det. Då är jag ändå uppväxt på landet i Norrland och van att se snöskottande fordon, flera av mina kompisar som ung extraknäckte med snöskottning och jag har varit med i den typen av fordon flera gånger.

Vi var där söndag-torsdag, en kortvecka och idag går Tyra och Arvid på föris och Vidar är utlånad över dagen till en av hans favoritsläktingar, Erik och jag jobbar.

Jag har förvisso jobbat kvällar och halva nätterna hela veckan, det är inte läge att vara ledig för min del egentligen just nu. Det är väl en av få saker som är på minuslistan med att driva eget företag. Det har varit en hel del VAB i januari och februari så jag ligger efter på många plan. Då är det enda rätta att jobba i kapp, och jag är tacksam för att kunna ta med kontoret till Branäs eller vart som helst. Det är helt klart på pluslistan med att driva eget företag.

Vi kommer troligen åka till Branäs igen en annan gång. Kul med ett nytt ställe att alternera med, hyfsat nära också, bara 44 mil om jag minns rätt. Bilresorna kändes långa ändå, de brukar göra det med våra barn som så gott som aldrig sover i bilen, oavsett om vi åker på dagen eller natten. Vem kan sova när man ska på skidsemester liksom? Eller hem från skidsemester? :o)
/Caroline
Fin utsikt från toppen i BranäsBranäs bergetnaturens verk