Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Fredag 22 augusti, Oregon-tid

9.30 Minibussarna
fullpackade med sportdryck, bananer och powerbars. Lagfoto fotat.
Minibuss 1 börjar köra till starten på Mount Hood. Minibuss 2 softar på
hotellet ett tag till innan det är dags för dem att byta av oss vid
växlingsstation 7.

10.22 Resan går genom
en massa amerikanska småsamhällen med oändliga gator fyllda av
snabbmatskedjor och bilaffärer. Sandy heter ett av dem. Alla i
minibussen är nog lite spända men väldigt förväntansfulla inför
kommande äventyr och håller en ganska låg profil. Vi känner ju inte
varandra så där väldans väl. Alla kommer från olika länder och har inte
träffats tidigare. Förutom Jocke och jag då såklart. Norrmannen Emil
känner jag lite sen tidigare också. Men jag gissar att mer än ett dygn
ihop på en minibuss kommer att leda till en djupare relation.

10.53 Vi kör uppför
berget Mount Hood och möter löpare med tidigare starttider. Det går upp
för oss att vi snart kommer springa samma väg som de. Lutningen verkar
inte så fasligt hemsk ännu, tänker jag. Vi har fått höra många
historier om att de första sträckorna ska vara väldigt vackra men med
en tvär lutning nedåt och därför väldigt fysiskt jobbiga.

11.01 Vi ser
snö. SNÖ! Undra om det är kallt där uppe vid starten? Lutningen böjar
bli lite tvärare. Men så farligt brant är det inte. Trodde det skulle
vara värre, av berättelserna att dömma. Vi ser en rosa funky minibuss
stå längs med vägen och hejja på sin springande lagkamrat.

11.15 Jag kommer på
att jag ska läsa på mina löparsträckor lite och försöker samtidigt
lista ut ungefär var på vägen ”leg 4” (=sträcka 4) är. Jag är ju kass
kartläsning så jag blir inte mycket klokare av att studera den. Jaja,
det märker jag ju såsmåningom.

11.35 Framme
vid starten! Vi hittar en parkering på minibussparkeringen. Mycket
lämpligt. På plats finns inte bara löpare som man skulle kunna tro,
utan även en massa snowboardåkare. Det är visst nån typ av
snowboardhappening i stan denna helg också. Skön och annorlunda mix!
Snowboarders och löpare om vartannat.

12.00 Efter att ha
kollat in starten, fotat lite roliga bilder och rekat var
anmälningsstället är hittar vi en massa papper och turspennor! Roligt!
Nu ska minibussen dekoreras! Bäst att göra några till den andra
minibussen också. Vi har ju gott om tid, över två timmar till det är
startdags.

12.30 Hungriga och
hittar en restaurang som trots allt folk ändå är ganska tom. De enda
som var där var Converse Road Runners som satt vid ett av långborden.
Vilket var väldigt roligt eftersom en gammal kollega till oss numera
jobbar där också skulle springa.

13.10 Väntan… Det
finns inte jättemycket att göra just nu. Vi bestämmer oss för att kolla
in Timberline Lodge intill. Där inspelades visst några scener i
skräckfilmen The Shining.

13.20 En timme kvar.
Jocke och jag får en liten rastlöshetsattack och tar en liten promenad
uppför berget. Vi går ju givetvis långsamma, lugna steg för att inte
trötta ut oss innan loppet. Samtidigt diskuterar vi olika löpartips vi
fått från olika personer. Per har ju givetvis tipsat en hel del. Min
Syrra Annes maratonlöpande kollega har också tipsat. Fast det vet hon
inte om. Syrran har vidarebefodrat. Hon skulle bara veta vilken nytta
vi alla haft av tipsen! Vi passade på att fota dem så det kommer kanske
en löparskola med Jocke senare, om bilderna blev oki.

14.15 Startskottet
går av! Polskan, som är gruppens första löpare, är nu på väg nedför
berget ihop med ett tjugotal andra i vår startgrupp.

15.00 Polskan lämnar
över stafettarmbandet till Holländarn som springer andra sträckan. Hon
är glad och lättad för att ha klarat av den första sträckan. På en grym
tid dessutom!

16.20 Jag klickar
igång min iPod och får stafettarmbandet av Danskan. Laddad till tusen
påbörjar jag min första sträcka. Det är soligt och varmt men skönt att
komma igång. Nervositeten, den oväntade, obeskrivliga och helt onödiga,
släpper redan efter några meter. Jag bestämmer mig för att ta det lite
lugnt. Ska ju springa två sträckor till. 58 minuter senare lämnar jag
stafettarmbandet till Norrmannen. Nöjd med tiden även fast jag höll
igen. Nedförsbacke hela tiden och det betyder att framsida lårmusklerna
får bromsa i varje steg. Löpning är ju alltid jobbigt men jag tycker
inte det var värre att springa utför än på plant underlag. Jag tycker
nästan det var lättare. Givetvis nyttjade jag proffstipset att luta
fram överkroppen lite och tänka att benen går per automatik.

17.18 Nu gäller det
att snabbåterhämta mig själv och ladda inför nästa löpning! Jag
tvångsmatar mig själv med två bananer, en påse Skittles (amerikanskt
godis som består av väldigt mycket socker) (=supersnabba kolhydrater,
perfekt i en situation som denna), en juice, en påse Minimeal, en
proteindrink och 1 liter vatten.

18.00 Jocke får
armbandet av Norrmannen och springer iväg. Han har sista sträckan i vår
minibuss och ska lämna över stafettarmbandet till de i vårat lag som
ska springa sträckorna 7-12. Han springer som vanligt galet snabbt, 4
min/km! När han är i mål snicksnackar vi lite med lagmedlemmarna i
andra minibussen på den stora parkeringsplatsen som är vid ett stort
köpcentrum. Nu har vi alltså tagit oss ned från berget och in i mer
civilserade områden.

20.10 Utan att köra
en allt för lång omväg hinner vi in en bonussnabbsväng på hotellet för
snabbdusch. Positiv överraskning för alla i minibussen eftersom alla är
väldigt svettiga. Kort senare sitter vi i samma minibuss fast som lite
fräschare versioner. Kort stopp för mat, 2 små kycklingburritos.

23.30 Polskan är nu
redo att ta över för att springa sträcka 13. Det är mörkt ute och både
Jocke och jag har slumrat till under minibussresan till
växlingsstationen och är bara halvt som halvt vid medvetande.
Reflexväst och pannlampa redo!

01.00 Efter en mekkig
parkering, ett långt tåg passerade innan vi kom till växlingsstationen
och stoppade upp trafiken och orsakade lite halvkaos, stod jag på en
motorväg med Jocke som peppande sällskap och undrade vad jag höll på
med. Det är mitt i natten och jag ska visst springa närmare 12 km.

01.10 Jag springer
och springer, benen känns lättare än aldrig förr! Är det skorna? Mina
Zoomisar? Eller har jag blivit beroende av den där omtalade
löpardrogen? Jag undrar varför jag inte ser något trots att jag har
pannlampa på mig. Är den trasig?

01.15 Jag upptäcker
att jag satt på mig pannlampan upp och ned. Jag vänder på den och ser
plötsligt fötterna framför mig. Det är läskigt med mörkret men häftigt
samtidigt. Springer på väggrenen vid en hårt trafikerad motorväg. Känns
inte helt säkert ärligt talat. Jag känner mig fortfarande superstark.
Aldrig gått så här bra att springa! Jag springer om person efter
person. Blir omsprungen av en dam som jag bestämmer mig för att hänga
på.

01.25 Damen börjar sacka efter. Ha!

01.30 Jag ser en bekant minibuss. Lagkamraterna hejjar och Jocke ger mig en flaska vatten i farten.

01.56 Lämnar över
stafettarmbandet till Danskan som glatt och hurtigt springer iväg.
Inser att jag sprungit snabbare denna gång än förra. Det var det
outalade målet. Yippi! 11,6 km på 56 minuter, 4,50 min/km. Personbästa!
Dags för samma snabbåterhämtningsprocess som efter förra sträckan.

01.45 Jocke hoppar in
i förarsätet och jag tar tag i kartan, med en viss tvekan. Jag är ju
ingen bra kartläsare. Men det är ju min tur. Vi har vinkat av Normannen
som nu ska springa sina 10 km. På snabbare km-tid än vad jag gjorde.
Det blir nog en lätt sak för honom eftersom han är en duktig och van
löpare.

02.05 Vi svänger av
motorvägen till vänster och är inte helt säkra. Det var lite svårt att
köra precis här. I övrigt har det i princip bara varit rakt fram och
man har inte kunnat köra fel. Typiskt att jag råkade bli ansvarig för
just den här biten! Vi hittar några funktionärer och vi kör enligt
anvisningar. Kommer fram på en väldigt stor parkering och parkerar.

02.20 Vi förväntar
oss att Emil ska springa på 35-40 minuter så vi står redo vid
växlingsstationen för att ta emot honom. Jocke är laddad. Hans sträcka
kommer bli tuff. 7 km uppför.

02.25 Var är Emil?

02.30 Var är Emil? Har det hänt något? Kan han ha sprungit vilse? Fått håll? Ramlat? Fått skavsår?? Brutit benet? Vrickat foten?????

02.35 Var är Emil??? Även om han promenerade borde han vara framme nu.

02.45 Var är Emil????? Jag frågar en funktionär om det är vanligt att löparna springer vilse på den här sträckan.

02.50 En från andra
delen av vårat lag dyker upp vid växlingsstationen och undrar vad vi
gör där. DÅ kommer vi på att vi är vid FEL ställe. Vi är alltså vid 18
istället för vid 17.

03.00 Snabbt som
tusan lyckats vi på ett invecklat sätt ta oss till station 17. Men
ingen Emil. Vi fick höra av en funktionär att han väntat i en kvart och
upptäkt att han inte hade några kompisar och sedan sprungit nästa
sträcka. 7 km uppför som bonus efter att ha sprungit en mil!

03.15 Tillbaka på
växlingsstation 18 för att plocka upp Norrmannen. Snällt va? Undra om
han kommer att vara glad efter bonuslöpningen. Mitt i natten. Efter
dessutom sprungit en sträcka tidigare samma dag.

04.50 Vaknar av att
Holländarn snarkar. Den typen av ljud hörs väldigt väl i minibuss kan
jag meddela. Intressant upplevelse att sova på minibuss. Det är
tältförbud men vissa lag valde alternativet sovsäck direkt på marken.

05.00 Magic sticks!
Norrmannen hittade en herre med magiska massagepinnar på sin promenad i
ottan. Jocke och jag sprang dit. Fick massage. Sprang till bilen på
våra nyfixade ben. Hämtade pengar. Sprang tillbaka. Köpte
massagepinnar.

06.00 Äter frukost bestående av proteindrink och Minimeal.

08.30 Polskan tar över stafettbandet vid växlingsstation 24 och springer snabbt. Vi andra åker vidare med minibussen.

10.14 Dags att
springa sista sträckan. Full fart! 9,6 km på 45.52 km, 4,47 min/km.
Snabbat hittills! Det var dags att plocka fram starkaste versionen av
viljan. Benen kändes tunga och kroppen undrade om vi verkligen skulle
springa igen.

11.00 Jocke fick ju
inte springa sin sträcka i natt pga vi var vilse men lyckades byta till
sig denna som bonus. Tokladdad sprang han 6 km på 28 minuter. 

11.30 Norrmannen
ville ändå springa sin sista sträcka trots nattens bonusuppförjogg. Här
var det många branta backar uppåt. Grymt bra tid! Imponerande!

12.15 Jocke springer
igen, 9 km på 37 minuter. Hans bästa sträcka enligt honom själv, skulle
kunnat springa hur långt och snabbt som helst. Det tvivlar jag inte en
sekund på. Fattar inte hur man kan springa så snabbt!

12.52 Växlingsstation
30. Andra minibussen tar över och springer sista sträckorna. Vi åker
med minibussen mot stranden vid Seaside för att gemensamt springa sista
biten med sista löperskan.

16.41 26 timmar och 26 minuter efter starten springer vi över mållinjen! We did it!!!!!!