Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Visning av lägenhetenNu har vi sålt vår underbara lägenhet på Kungsholmen här i Stockholm, och köpt ett hus i förorten.

Att betala en mäklare runt 100 000 för att sälja en lägenhet högst upp, med balkong och vattenutsikt kändes inte lockande.

Erik och jag var eniga om att lägenheten troligen inte skulle vara särskilt svår att sälja och började leta efter alternativ till de hutlösa mäklararvodena.

Vi hittade nätmäklaren Privatmäklaren och kan inte vara nöjdare. För totalt 15 000 kr fick vi hjälp med precis allt vi ville ha hjälp med. Allt som en traditionell mäklare erbjuder, förutom visningarna som vi anordnade själva samt objektsbeskrivningen som vi också plitade ned på egen hand, något som jag förstått att de flesta ändå skriver om efter att en traditionell mäklare gjort ett utkast.

Lägenheten annonserades på Hemnet (och några till ställen som jag inte lagt på minnet), vilket är det enda annonsforum som räknas och behövs, enligt min/vår uppfattning, där kollar alla. Många traditionella mäklare använder argumentet “vi annonserar i den och den tidningen”, helt onödigt med den typen av lägenhet som vi har.

Jag försökte faktiskt förhandla med flera traditionella mäklare (40 stycken) för att se om någon kunde matcha arvodet från Privatmäklaren.

Utan framgång. Många var ändå unga personer men med ett förvånansvärt fyrkantigt tänkande helt utan flexibilitet.

Mellan raderna kunde jag ibland läsa “för att jag som mäklare ska få maximal provision så rekommenderar jag ett lågt accepterat pris för att få många till visningarna och många budgivare och stor prisökning”.

Själva ville vi precis tvärtom, högt utgångspris så att de som verkligen är intresserade kommer. Lyckat koncept så här i efterhand. Annars är det ju bara att göra ett nytt försök med ett lägre pris, om det skulle varit så att ingen kom på visningarna.

De traditionella mäklarna lyssnade ofta inte alls på mina önskemål som säljare. Jag träffade givetvis även många trevliga mäklare med ett professionellt förhållningssätt också. Men ingen med en bra motivering för arvodet på runt 100 000 som de ville ha för att sälja vår lägenhet.

Traditionella mäklare behöver hänga med och ta fram ett alternativ där säljaren själv kan visa sina objekt, exempelvis. Jag säger inte att alla är lämpade att göra det, men tror att alla med social kompetens fixar det.

Vi har nämligen själva varit på en husvisning där ett av ägarens främsta säljargument var att Systembolaget bara låg 15 minuter bort. Sådant har betydelse för helhetsuppfattningen. Vi köpte inte det huset, men inte bara av den anledningen givetvis.

Innan vi bestämde oss för att använda Privatmäklaren ringde vi för att kolla lite hur det fungerade samt för att se om vi kunde börja med att fota och göra klart allt, vi ville nämligen ha allt klart så att vi kunde lägga ut lägenheten på Hemnet samma dag som husköpet. Nu la vi ut lägenheten innan eftersom vi bestämde oss för att chansa lite, men det är en annan historia.

Vi kom i kontakt med Dunja som också blev vår nätmäklare. Hon är troligtvis stans bästa mäklare.

Precis allt i processen funkade mer än smidigt. En fotograf ringde upp oss innan fotograferingen för att se om det var något vi ville skulle finnas med på bild förutom lägenheten och berättade bra-att-tänka-på-saker.

När fotografen sedan var på plats förde han en dialog med oss och tog fasta på att vi ville ha bilder som motsvarar hur det faktiskt ser ut, inte bilder på ovidkommande detaljer som handtag och blommor exempelvis.

Innan hade vi home-stylat med hjälp av Google och sunt förnuft. Visa så mycket golvyta som möjligt, för att det ska se stort ut. Rensa i garderoberna. Ordning och reda i barnrummet. Jag shoppade grejer med temat Pippi till barnrummet eftersom jag tänkte att det är något de flesta kan relatera till och får positiva känslor av, oavsett ålder. Fotografen rekommenderade dock tomt golv före fina Pippimattan. Så den rök i samband med fotograferingen. Men Pippigardinerna fick vara kvar. Och Pippihuset och Pippiböckerna.

I övrigt lånade vi ett mindre, snyggare och modernare soffbord från min syrra. Köpte ett mindre och modernare matbord via Blocket. Hyrde förråd för att gömma de andra borden med mera. Vi har lite för stora bord för den här lägenheten egentligen men har samtidigt tänkt att vi kommer bo större så småningom och inte brytt oss om att byta ut dem.

Privatmäklarens hemsida fick vi en egen sida där vi fyllde i information om vilket kök, typ av golv och så vidare samt skrev lägenhetsbeskrivningen.

Sedan fick vi visningsmaterial via posten, prospekt och visningsskyltar med mera. Dunja fixade och trixade så att allt var klart innan hon skulle på semester, samt en kontakt i fall att det var något medan hon semestrade.

Jag höll i visningarna, först hade vi tänkt vara båda två men kom på att det nog räckte bra med en person ändå. Vilket det gjorde. Många uppskattade att det var jag som bodde där som också visade lägenheten, samtliga fick svar på alla sina frågor.

Eftersom jag bor i lägenheten så vet jag ju hur lång tid det tar att gå till olika ställen, vilka bussar som stannar utanför, att det går att ta sig till tunnelbanan utan hiss med barnvagn om man går ut via garaget och väljer t-banan Thorhildsplan istället för Fridhemsplan och att det är lika långt men smidigare, för att nämna några exempel.

Vi valde att köra längre visningar så att inte alla skulle komma samtidigt och hade öppet hus 2 timmar på söndagen och 2 timmar på måndagskvällen.

Jag listade söndagens spekulanter och skrev in dem på vår sida hos Privatmäklaren samt mejlade Dunja och berättade om visningen samt bad henne ringa spekulanterna för att berätta mer om budgivningen med mera.

Eftersom vi tittat på många hus och varit i kontakt med många traditionella mäklare i egenskap av köpare så vet jag att det inte är alltid som mäklaren hör av sig trots att man lämnat sitt namn eller ens svarar på mejl.

Dunja ringde alla som hade sagt att de ville bli kontaktade och ringde sedan mig för en uppdatering.

Samma upplägg efter måndagens visning. Dunja ringde de nya spekulanterna och även andra igen. Sedan drog budgivningen igång, som Dunja helt och hållet höll i och ansvarade för. Hon ringde oss och spekulanterna om vart annat och var verkligen engagerad.

Den enda nackdel jag kan komma på nu när jag tänker efter är att jag lärde känna intressenterna som tittade på lägenheten, många var här och tittade flera gånger, och blev känslomässigt engagerad. Det blir man inte på samma sätt med en traditionell mäklare.

Bara en kan vinna budgivningen, några la inte bud eftersom lägenheten låg utanför budgeten (vi har också tittat på hus som varit för dyra för oss, man gör ju så, det är en del av processen byta boende tror jag). Till Erik sa jag saker som “Var ska de bo nu då??? De ville ju också väldigt gärna bo här…” “Det bästa vore ju om alla som vill kan bo här.”

Haha.. Det senare vore kanske ingen bra idé ändå..

Summa summarum så är vi alltså supernöjda med alternativet nätmäklare och med Privatmäklaren, särskilt Dunja som gjorde ett toppjobb. /Caroline