Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

350 kilometer senarePå begäran. Många undrar. Här kommer min historia. Jag gick upp minst 15 kilo under graviditeten, svårt att veta exakt men den 23e september vägde jag 75 kilo när jag var hos barnmorskan. Jag gick säkert upp lite till också dagarna fram till 28e när Vidar föddes.

Normalt väger jag kring 60 kilo, brukar ju sällan väga mig, 57 kilo vägde jag någon gång på någon våg vid en period när jag hade gått många långa morgonpromenader och ätit väldigt mycket nyttigt och mycket lite onyttigt.

Det mesta försvann inom en vecka efter förlossningen, resten under de cirka 40 mil (varav cirka 30 i powerwalk-tempo) som jag promenerade med Vidar i barnvagnen från ett par veckor efter förlossningen och under tio veckor framåt.

Jag använde mig av Nikeplus (ett system med ett chip i iPoden som kommunicerar med ett annat chip i gympaskon) för att hålla koll på kilometerna i powerwalk-tempo.

Jag promenerade även för att transportera mig till ställen jag skulle, då gick jag också i ett snabbt tempo, men inte lika snabbt som med gympaskor på. Ofta hade jag ett par sneakers på fötterna när jag gick dit jag skulle och ett par andra skor att ta på när jag kommit fram, eftersom jag inte alltid vill gå runt i gympaskor (som behövs för att nikeplus ska mäta sträckan korrekt). De 10 milen är uppskattade, jag mätte ju inte dem utan gissar.

Promenader är alltså ett vinnande koncept för att bli av med graviditetskilon. /Caroline
PS 1: Du som lyckats gå ned i vikt, dela gärna med dig om vad som funkade för dig i en kommentar!
PS 2: Jag undanbeder vänligen alla kommentarer i form av “du är dum-i-huvet tänk om man får en bebis med kolik”, “du är dum-i-huvet tänk om förlossningen går åt fanders”. I de allra flesta fall föds bebisar utan kolik och det normala är att förlossningar faktiskt går bra. Jag berättar här vad som funkade för mig efter rådande omständigheter. Jag hade turen att ha både normal graviditet och förlossning och dessutom turen att få en go och glad bebis som glatt hänger med på det mesta. Jag vet att andra tyvärr har det betydligt tuffare och då är träning inte ens att tänka på förrän allt är som det ska. Så vänligen, ni bråkmakare där ute, håll fingrarna i styr!
PS 3: Än är jag inte riktigt tillbaka till formen före, har en bit kvar när det kommer till styrkan i magmusklerna.