Jag är otroligt imponerad av personer som inte ger upp. Av den som faktiskt gör något åt en situation den inte trivs med.
Det är inte ett totalt misslyckande att en dag vakna upp och komma på sig själv med att väga för mycket till exempel. Det kan vara 40 eller 4 kilon. Orsakerna bakom kan vara flera och troligen inte helt ovanliga.
Det som spelar roll är vad som händer sedan. Vissa väljer att leva ett bittert liv och gnälla inför alla som orkar och inte orkar lyssna. Som om det vore en slump att kilona sitter där de sitter, eller en effekt av någon slags orättvis behandling.
När någon gnäller på att den är tjock brukar jag säga att det ofta är något som går att påverka. Till exempel genom att äta näringsrik mat och röra på sig.
Vissa blir förbannade. Av någon anledning som jag aldrig förstått förväntar ofta sig folk någon form av medlidande.
Få förväntar sig en mening i stil med “ändra livsstil så kommer du må bättre och kanske leva längre”. Vissa inspireras och säger “okej, berätta mer” medan andra vänder på klacken.
Om inte för sin egen skull så tycker jag att barn kan vara en anledning att hålla sig vid god hälsa. Vissa barn förlorar sina föräldrar allt för tidigt. Att anledningen ibland är sjukdomar relaterade till övervikt känns onödigt och fruktansvärt. Vissa saker går ju att påverka. Om man nu har barn. Annars kanske man har andra nära och kära.
Det är de vardagliga rutinerna som spelar roll för hälsan. Hur man äter och lever på det stora hela. Socker och onyttigheter i en vettig mängd utöver näringsrik kost gör minimal skillnad för hälsan.
Men en överviktig äter ofta helt ogenomtänkt och nästan vad som helst bara för att fylla ut magen och inte svälta ihjäl. Tackar ja till det mesta som bjuds bara för att. Varje dag. Vet kanske inget annat. Inställningen till kost hänger ofta med från uppväxten. Kanske var föräldrarna överviktiga eller för stressade för att fixa kost som ger näring.
Anledningarna till övervikt kan vara många men i grund och botten handlar det om för mycket mat/snask som inte ger näring, för lite näringsrika grejer och för lite röra på sig.
Ett par degiga mjölmackor till frukost följt av en bulle till mellis och en föga mättande soppa till lunch bäddar för ett stopp på snabbmatshaket senare och kanske dricka en halvliter utspätt socker till det. Detta är inte ovanligt.
Många äter för mycket socker (socker är inte farligt i sig, det är mängden), för mycket kolhydrater (mängden igen, kolhydrater är ett måste för att hjärnan ska funka exempelvis), för mycket av fel sorts fett (mättat fett i rimlig mängd är ingen fara) (transfetter är aldrig bra). För lite frukt och grönsaker. För lite protein sett i förhållande till mängden kolhydrater. Salt i tid och otid. (Artiklar om kost finns här.)
En omedveten eller dålig kosthållning ger knappt någon energi till att röra på sig eller att göra något annat vettigt. En genomtänkt kost ger färre dippar och en jämnare energinivå, man orkar mer total sett helt enkelt och det blir lättare att de där träningspassen blir av, exempelvis. Lite som att stoppa strumpor i bensintanken. Det funkar liksom inte.
Med ett kostupplägg som inte ger någon energi så är träning inte ens att tänka på. Inte konstigt. Hur ska kroppen orka det? Den får ju liksom inte någon näring.
Energin måste ju komma från något håll för att man ska orka saker. För att få energi så behöver man äta på ett sätt som ger kroppen ork. En bil utan motor kommer ingenstans. Den står liksom bara där. Lite som att någon ligger i soffan kväll efter kväll. Eller inte orkar träna på lunchen.
Fastän den inget hellre önskar. Det är alltså inte självdisciplinen det är fel på. Utan menyn. En elitidrottare skulle inte heller orka träna om den inte åt näringsrik mat.
Så. När någon gnäller så ser jag alltså ingen anledning till att linda in den här typen av fakta.
Det går faktiskt att byta livsstil. Överviktiga personer som tränar med mig via PT-online lyckas nästan alltid, det tar några veckor, ibland månader, och resan går både upp och ned på vägen. Det krävs att man kämpar. Och har bestämt sig.
Framgångarna brukar komma stegvis, med små förändringar varje dag. En positiv inställning samt att vara glad och stolt för de beslut som leder mot målet, gör de mindre bra besluten lättare att hantera.
En dag vaknar den överviktiga upp ett antal kilo lättare. Dessutom starkare och i bättre kondition. Stegvis förändringar åt rätt håll kan alltså leda fram till en annan livsstil.
Det behövs följaktligen inte en extrem diet för att ändra livsstil. För många räcker det med regelbundna och genomtänkta måltider. Frukost, mellis. lunch, mellis, middag och kvällsmål. (Klicka här så kommer du till en artikel med en koststrategi som funkar.)
I kombination med motion som till exempel raska promenader och gärna några styrkeövningar.
Missa inte Livsmedelsverkets nya undersökning om svenskarnas matvanor, finns att läsa här på deras hemsida. /Caroline
Och här fick du igång mig! I sak har du helt rätt. Principen mer ut än in är själva grunden för att lyckas gå ner i vikt. Men livsmedelsverket rekommendationer ger jag inte mycket för, deras råd känns inte direkt uppdaterade till dagens forskningsresultat. Att fortsätta att hävda att alla ska äta fettsnålt och mycket kolhydrater är lite för enkelt. Det handlar någonstans om att hitta den kosten som fungerar för en själv (jag mår bäst av att äta mindre kolhydrater och mer protein tex) och också se var ens fällor är. jag väger tex 30 kg för mycket och kämpar för att gå ner i vikt. Jag tränar 4-6 gånger i veckan, äter bra mat och håller godisätandet nere. Okej men vad gör jag för fel då? jo jag äter för mycket och för sent på dagen. Och just detta försöker jag ändra på, inte alltid så lätt och det tar tid men sakta men säkert så.
Du ska ha ett stort plus över att du skriver om att göra små förändringar för det är oftast det som behövs tex då att äta regelbundet under hela dygnet
Joanna, de håller sig uppdaterade, det är deras funktion. Om alla överviktiga åt så som Livsmedelsverket rekommenderar så skulle de inte vara överviktiga. För att sedan gå ned ytterligare eller snabbare så är en bra metod att förlägga dagens kolhydratsdos till frukost och lunch. Testa sig fram till om det går att hålla energinivån uppe utan kolhydrater på eftermiddagen och kvällen. Hitta en balans som funkar för att inte snaska på kvällen, vilket ibland kan bli effekten av att sikta mot stjärnorna och låta bli kolhydrater eftermiddagar & kvällar. Men det funkar för många, men inledningsvis går det att göra skillnad genom att följa rekommenderad mängd. De flesta skulle må bättre av att äta mindre kolhydrater och mer protein eftersom det vanliga idag, om man inte har en medveten koststrategi, är just att äta för mycket kolhydrater och för lite protein. Håller med dig om att det bästa är att testa sig fram, inte vind för våg men vara fundera över “varför är jag sugen på detta nu?” “kan det bero på att jag skippade mellanmålet tidigare” osv.. Precis som du skriver vinner man mycket på att uppmärksamma sina egna fällor och hitta på ett listigt vis att undvika dem. Du har ett kostmål att jobba mot = jättebra! Sakta men säkert så når du dit, att veta vart man vill komma är tipptopp! Tack för att du tycker till och lycka till!
Bra skrivet! Något som jag är fruktansvärt trött på är alla som kommenterar vad jag äter. Eller INTE äter! “En kaka kan du väl ta” eller “Det där duger åt dej också”, har jag fått höra såå många gånger. JAG väljer vad JAG vill äta och NÄR jag vill äta det!
Det var länge sedan jag åt för att göra någon annan glad och jag kan inte säga att jag saknar det. Vill andra äta skräp så är det ok för mej, men bara de inte ber mej äta likadant.
Trevlig helg!
Tack Petra, precis. Att tacka nej till ett wienerbröd nu och då kan ju kännas som ett smidigare alternativ än att sticka ut och springa 8 kilometer efteråt för att förbränna det och hamna på plus minus nol igen liksom. De flesta kämpar för att samla ihop sina träningsminuter i alla fall eftersom veckan bara har 168 timmar. Det du skriver är vanligt, många vill gärna att man sympatiäter. Trevlig helg du med!