Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

I ÖsterskärSå där ja. Nu är vi här. I det nya huset. I Österskär, norr om Stockholm. Vi fick nycklarna i måndags klockan 09:00, hämtade lastbilen 10:00. Nycklarna i låset 10:05. Huslarmet gick 10:05 trots att vi tyckte att vi följde instruktionerna. Det är inte första gången Erik och jag misslyckas med just huslarm.

Till Ikea för att köpa bäddsoffa till barnvakterna och en säng och vita galgar (det är i princip omöjligt att åka till Ikea utan att spontanshoppa minst en pryl). Sedan till lägenheten på Kungsholmen för att fylla upp lastbilen.

Stark flytthjälp anlände och första lasset bar av till Österskär. 33 trappsteg upp, den ena kartongen efter den andra. Möbel följt av möbel. Flyttlass efter flyttlass. På tisdagen kändes det som att vi aldrig skulle bli klara. På onsdagskvällen skulle Erik och jag in och hämta det sista + den där finservisen, sånt där arvegods aldrig någonsin använt ni vet. Åter i Österskär 01:30 utan finservis men med två fulla bilar annat. Vi packade det sista i soppåsar, som tur var hittade vi en rulle i lägenheten när kartongerna var slut. Finservisen hämtades dagen därpå.

En flyttfirma hade varit tidseffektivare, smartare och billigare. Vi tänkte att vi är unga och raska. Varför göra det enkelt för sig liksom?

På fredagen lämnade vi lägenhetsnycklarna till nya ägarna och på lördagen vinkade vi hejdå till de utpumpade barnvakterna som dessutom spacklat, slipat och målat om ett rum här i huset. Vi är dem oändligt tacksamma.

I helgen har vi sedan ägnat oss åt våra barn, vi har ju sprungit runt som galningar hela veckan och knappt sett dem. Vi lämnar ju i princip aldrig bort dem så de undrade vad som pågick. Skönt att de fick vara med sina storfavoriter denna kaotiska flyttvecka. De hade det bra ändå med bästa barnvakterna tack och lov.

Först en träff hos fadderfamiljen på nya förskolan, supertrevliga. Berättar mer om nya förskolan senare men det är ett föräldrakooperativ och litet och personligt. Sedan kalas.

Idag bio för barn och nyfikna kompisar på besök, lek och middag. I röran. Vi har ju inte packat upp en bråkdel ännu.

Fokus har legat på att barnsäkra, det känns rätt att prioritera direkt livsfarliga saker. Vi har trappor utan räcken eller med räcken fast där barn kan ramla igenom dem med mera. Vi är inte klara. Men har fixat provisoriska lösningar.

Om vi trivs? Det är helt fantastiskt här. Nära naturen men ändå bara några minuter till Roslagsbanan och 30 minuter med tåg in till Stockholm. Jag har inte hjärtat i halsgropen så fort jag kliver utanför dörren och Vidar inte sitter i vagnen. Han är ju inte en sån där som står stilla direkt, har aldrig varit även om han är mycket lugnare nu än innan han fyllde 2 år då han sprang rakt fram i hög hastighet så fort fötterna kom i kontakt med marken.

Om vi saknar stan? Nej. I synnerhet inte avgaserna. Blä. Var sak har sin tid. Jag har trivs jättebra i centrala Stockholm i många år men med barn funkar det inte. För oss i alla fall. Jag kan förstå familjer där barnen är på dagis hela dagarna, då är det säkert smidigt.

Vidar gick på dagis en period men har alltid spenderat större delen av dagen med Tyra + föräldraledig förälder. Han vill ju helst cykla överallt, inne i stan är det inte ett alternativ med alla trafikanter som kör som galningar och struntar i att stanna vid övergångsställen, bevakade såväl som obevakade. Så ni kan ju gissa hur många varv han cyklat i Rålis haha…

Vidar har fortfarande sommarlov, vi struntade i dagis efter sommaren, han gillade inte det där stora kommunala och opersonliga stället. Jättegullig personal som gjorde sitt bästa efter förutsättningarna, men många vikarier och de dagarna ville han inte vara där alls. Han kände inte vikarierna, de kände inte honom och förstod inte hans språk. Det var inte alltid det var vikarier heller, då blev det väldigt många barn per fröken i en redan maxad barngrupp.

Hellre två barn hemma än ett på dagis och ett hemma är min slutsats. Jag önskar att vi hade väntat med förskola helt och hållit så här efteråt. Barn uppskattar inte kompisar före 3 års ålder ändå. I vart fall inte flera timmar om dagen.

Erik är ändå föräldraledig med Tyra, det var han och Vidar som fattade beslutet att inte börja på förskolan igen efter sommaren, vi skulle ju ändå flytta också. I höst har de istället för dagis spenderat dagarna på Skansen, lekrummet på Naturhistoriska, Spårvägsmuseet, 4H-gården Stora Skuggan, leklandet Playland. Han har har fått träffa barn i sin ålder också, no worries :o)

Nu är det uppackning som gäller här hemma. Erik och jag är inte typen som skriver på kartonger. Vi är skrämmande lika ibland. Vi båda började skriva på kartongerna när vi packade ned sakerna. På de första två hade det visat sig. Haha…

Jag har använt ett och samma par strumpor hela veckan. Vid speciella tillfällen. Annars barfota. För att inte smutsa ned dem liksom. Vi har byggt in tvättmaskinen med flyttkartonger så än dröjer det innan vi kan använda den. Så, det var allt för denna gång, nu ska jag leta strumpor. /Caroline