Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Mina förväntningar på en nyårsvecka i Åre var ganska lågt satta. Väljer man Åre under nyår får man vara beredd på det mesta både med väder och folkmängd. Det är alltid trevlig med fjällmiljö och stugmys tänkte jag…

Veckan bjöd på allehanda väder. Regn, snöslask, något som kändes som spikar mot ansiktet och kraftiga vindar. Sedan kom det snö, i norrländska mått mätt inte så mycket men det fylldes på i backen så det var nog några decimeter totalt.

Konstigt nog brydde sig ingen i gänget om regnet den första dagen förrän vid Valles Afterski (barnaktivitet) och det regnade på korven så att det stänkte ketchup på händerna :o)

Familjeskidåkning

Denna fjällresa var vi ute i backarna hela familjen en hel del. Ett förmiddagspass på 1,5-2 timmar och sedan lunchpaus och sedan ett 1,5-2 timmars eftermiddagsåkning.

Backarna öppnade först 9:30 och stängde 15:00 så det var ganska korta dagar på så vis, men det räckte bra för barnen.

Lill-Arvid 3 år hängde på och ville inte sluta åka skidor. Han tyckte det var roligt att kunna stå själv och körde rullbandet och lilla barnbacken otaliga gånger. Sedan gillade han även de längre backarna men då behöver ju en vuxen hålla i honom.

Jag är ju ingen skidstjärna direkt (jag är usel på skidåkning) men jag testade att åka i de där backarna och hålla i Arvid. (Jag brukar annars hålla mig i barnområdet med den eller de av barnen som vill vara där och så brukar Erik åka de andra backarna.)

Åka skidor med barn

Det gick inte bra för mig i de längre backarna med Arvid. I en brant höll jag på att tappa honom, jag fattar liksom inte hur man kan hålla ett barn och samtidigt bromsa och styra sina egna skidor.

Jag har fullt sjå bara att hålla ordning på skidorna (lärt mig åka i vuxen ålder och känner mig fortfarande som den nybörjare jag är).

I en annan brant försökte Arvid slå bort mina händer (jag höll i hans höfter) och han skrek ”häpp, häpp” (alltså släpp, släpp). Snacka om att inte ha något konsekvenstänk. Därefter fick han åka med Erik.

Skidåkning med barn i sele

Jag körde med Tyra som hade en sån där sele runt höften och ett långt band att hålla i, det var lättare. En sån där sele är verkligen toppen tycker jag.

Hon kunde öva på att åka, svänga och bromsa själv medan jag körde bakom och kunde bromsa om det gick för fort eller om hon var på väg ur spår (typ offpist). Tyra lärde sig massor den här veckan och åkte de lite längre barnbackarna själv sista två dagarna.

Att lära barn åka skidor

Känns som att barnen listar ut själva hur de ska göra i backarna och svänga och bromsa och sånt. Jag är ju inte så pass bra att jag vet hur jag ska lära ut skidåkning men det verkar lösa sig ändå. (Erik är dock duktig på att åka skidor, tävlade i skidåkning i yngre dar så kan ju lära dem på ett annat sätt.)

Däremot är jag tacksam för alla träningsutbildningar jag har i bagaget. Det behövs pepp och coaching och tålamod och den biten behärskar jag oavsett om det handlar om skidåkning eller lära sig simning eller läsning.

Känns kul att kunna vara med och lära sina barn att åka skidor utan att kunna så bra själv.

Känner att jag skulle behöva öva men det är samtidigt så kul att barnen vill åka så mycket som de vill. Jag åkte tre åk på egen hand strax innan liften stängde en dag. Det har varit gånger då jag varit i fjällen utan att åka själv alls.

3 år och kvällsskidåkning?

Efter första dagen skulle Erik och Vidar in till Åre för kvällsskidåkning. Arvid ville absolut med och fick ett utbrott. Han är annars den lugnaste personen man kan tänka sig.

Han ställde sig vid ytterdörren med armarna i kors och var arg ”Iiidaj tje åj, ja hu åj” (Vidar tre år och jag sju år) när vi försökte förklara att backarna var för 7-åringar och vuxna.

Han var så arg, gick och tog ett tomt mjölkpaket och kastade i golvet till och med.

Vad jag gjorde? Eftersom den här typen av utbrott är helt nya för mig så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.

Så jag tog fram kameran och förevigade det hela och skickade till nära och kära. Han var ju väldigt gullig samtidigt. Sedan mutade jag honom glad med skumtomtar.

Erik och Vidar var snabbt åter, det var nämligen ingen kvällsskidåkning den dagen på grund av hårt väder.

Nästa kväll gjorde Vidar och jag ett nytt försök med kvällsskidåkning, i Björnenområdet. Tre åk på drygt 1,5 timmar och oändliga köer. En av de två öppna liftarna stod stilla större delen av tiden och Vidar väntade tålmodigt. (Själv höll jag på att få spader i köerna.)

Veckans rysare

Vidar brassar på i backarna som vanligt, men han kör sakta men säkert och det känns bra. Men veckans rysare var när vi tappade bort honom.

Vidar löste det genom att ta sig hem till stugan där vi bodde. Vilket innebar att korsa en väg där bilar, lastbilar, bussar, skåpbilar dundrar förbi i 50-70 kilometer i timmen (såg sen att det var 30-väg, helt otroligt).

Vi bodde så att vi behövde korsa den vägen för att komma till backen (på Fröåvägen precis på andra sidan skidcentret), och jag hade hjärtat i halsgropen varje gång vi skulle passera vägen och då var vi föräldrar med.

När Vidar hade korsat vägen själv och jag fick panik inombords men samtidigt försökte vara lugn eftersom han trots allt hade hittat hem själv och undrade hur han hade gjort med vägen svarade han ”jag väntade tills det var tomt på gatan”.

Som den självklaraste saken i världen. Det var så gott som aldrig tomt på den där gatan så han hade nog stått och väntat ett tag.

Jag underskattar uppenbarligen honom, han är trots allt 7 år. Men jag vill ändå inte att han ska korsa den där vägen själv fler gånger.

Nyårsafton

Under veckan var sittliftarna ofta stängda och det var visst blåsigt i hela Åre, värst i Åre By, och på nyårsafton rekommenderade Skistar alla att välja Björnen eller Duved istället. Så p nyårsafton fick barnen öva på att stå i kö. Hehe..

Tjejerna i familjen var inte lika uppåt som grabbarna men vi köade på och njöt av varje åk, de var väl värda väntan i köerna.

På nyårsaftonskvällen spelade vi BingoLotto efter önskemål från Vidar och åt en enkel middag med ugnslax, potatis mosad i smör och morötter och paprika. Kvällens outfit? Myskjol och linne och kofta hehe.

De senaste nyårsaftnarna har vi firat hemma i Stockholm och ihop med kompisar och jag tror vi siktar på det nästa nyårsafton igen. Jag saknade både kompisar och den hejdundrande fyrverkerishow som vi ser åt alla håll från huset (som ligger högt upp).

Finns det verkligen inget dåligt väder?

Barnen gnällde faktiskt inte över vädret förrän sista dagen, men då tror jag det berodde mest på trötthet. Det tar på krafterna att åka skidor och liftar.

Veckan bestod av många åk i ankarliftar eller knappliftar. Jag gillar att ha fötterna på marken men det är skönt för barnen att ibland kunna sitta och vila i sittliften mellan varven.

Sittliftarna var för det mesta stängda på grund av vädret. Jag åkte sittliften en enda gång under veckan, det räckte för min del, jag är höjdrädd. Det var en svajig tur innan den stängdes även denna dagen. Jag har övat på sittliftar så de är inga problem så länge de inte gungar i sidled som då.

Det var blåsigt eller storm och klass ett varningar och klass två varningar och olika typer av nederbörd mest hela tiden och jag undrade varför de inte pistade backarna men kom sedan på att de nog hade gjort det men att det sedan kommit mer snö under natten.

Så, det var inte riktigt propagandaväder för skidåkning. Men ändå en härlig vecka och det var jätteroligt att vi kunde åka tillsammans hela gänget så mycket som vi gjorde samt att barnen höll humöret uppe trots saker som väder och vind.

Skidåkning är verkligen en kul familjeaktivitet.

Det kom alltså inte som en total överraskning att det kunde bli som det blev en nyårsvecka i Åre. Vi hade ju kunnat välja ett annat ställe en nyårsvecka om vi ville slippa köer helt. Det finns ju massor av bergstoppar med skidåkningsmöjligheter i det här landet.

Jag tror vi gör så nästa gång hehe. Gott nytt år till er alla!
/Caroline