Dramatiskt nationaldagsfirande

Efter en kul nationaldag så blir kvällen mer dramatisk. Tyra, som egentligen sitter och äter popcorn i soffan, skulle ändra position och sätta sig på armstödet, flyger iväg uppåt och bakåt och landar med bakhuvudet och ryggen i golvet. I full fart alltså.

Soffan blir som en slags studsmatta, på något märkligt vis, hon var inte beredd på det och hade inte en chans att ta emot sig. I vanliga fall klättrar hon och hoppar i soffan med full koll. Jag satt bredvid och såg allt, men hann inte göra någonting.

Hon blir som spagetti och knappt kontaktbar, in till akuten snabbt som bara den. Lättare (tack o lov) hjärnskakning. Hon piggnade till efter en timme ungefär. Vi var kvar till midnatt för observation och fick åka hem sedan. På natten väckte vi henne varannan timme för att kolla att hon sov inte var medvetslös. Sånna nätter har vi haft förr, det är ju vad sjukvårdsupplysningen rekommenderar efter fall då huvudet fått en törn. Det var inte lätt att sova alls i natt. Tyra sov dock gott och vaknade halv nio, med ont i huvudet, som väntat.

Bästa Astrid Lindgrens barnakut på Karolinska, de är så duktiga där. Vi har varit där flera gånger, Vidars allergiska reaktioner och så hade han EHEC förra sommaren, då var vi förvisso i Skåne men när vi kom hem till Stockholm så tog de över, så nu känner vi igen flera i personalen.

Vi har dock inte varit där på grund av fallolyckor tidigare. Konstigt nog nu när jag tänker efter eftersom Vidar är den klätterkille som han är. Visst har han ramlat, många bulor och tårar. Han har till och med dykt ned i golvet, studsat på huvudet och gjort en volt. Det är den värsta incidenten före detta, han fick ont men förlorade inte medvetandet. Det såg också väldigt läskigt ut och jag har drömt mardrömmar om den händelsen flera gånger. Han var ganska precis 1 år då.

Tyra är ju betydligt lugnare som person, klättrar och hoppar som vilken 2-åring som helst. Dock med försiktighet och väldigt bra kroppskontroll. Hon är inte alls övermodig, som storebrorsan.

Nu håller vi tummarna för att huvudet läker som det ska. Själv håller jag tummarna för vi inte behöver besöka akuten på länge nu, förra sommaren var vi på fem olika akutmottagningar runt om i landet på ungefär lika många veckor. /Caroline