Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Plötsligt en dag så var alla Vidars kläder för små. Oj vad konstigt tänkte jag men sen kom jag på att det gått ett helt halvår sedan sist vi shoppade kläder. Han växer och nu är det visst dags för storlek 134-140. Vidar är inte typen som gillar att strosa runt i butiker, däremot har han åsikter och vill gärna bestämma själv vid klädinköpen (jag med) (vem vill inte det).

Så, de senaste gångerna har vi kollat online och sedan har jag handlat i affären (jag vet att man kan besälla via nätet också, handlar massor på nätet men det var lite brådis) (han påstod sig inte kunna andas i kallingarna).

Denna gång när vi kollade HM:s barnutbud på nätet pekade han på allt med Minionerna. Aha tänkte jag. Slanten trillade ned. Dags att introducera Minionerna här hemma då. Det pratas om Minionerna en hel del i Vidars klass men jag har liksom inte riktigt agerat.

Jag tycker egentligen att det är viktigt att hänga med, det är ju inte så kul att i sociala sammanhang inte ha en aning om vad alla pratar om (det vet jag eftersom jag aldrig i mitt liv följt med i serier eller TV-program, jag är helt ovetande när det kommer till sånt och har haft det lite kämpigt att hänga med i samtalen i fikarummet och liknande sammanhang) (på den tiden när jag var kontorsråtta).

Jag tror att sånt kan leda till utanförskap, att man inte hänger med, och som förälder så är det ju något man kan påverka. (Jag som vuxen struntar dock i att jag känner mig utanför i den typen av sammanhang, jag försöker le och låtsas att jag vet vad alla pratar om hehe..)

Hur som helst, jag shoppade olika typer av kläder med en massa Minioner på och fixade filmen. Det var den som utspelade sig 1968 och när Stuart, Kevin och Bob bestämmer sig för att åka på ett skurkkonvent i USA. De träffar skurken Scarlett Overkill och hänger med henne till London och får i uppdrag att sno drottningens fina krona.

Filmen domineras av vuxenhumor och min gissning är att den är gjord av män med skev kvinnosyn med tanke på hur vissa av karaktärerna ser ut, hur kan annars ett par röda glittriga stringtrosor hamna i en barnfilm?

Det mesta handlar om sånt barn inte har en aning om, vid ett tillfälle går the Beatles över gatan till exempel och det ska vara lustigt. Vilka småbarn vet vilka the Beatles är?

För snabba klipp för vad som anses vara hälsosamt för målgruppens hjärnor och dess utveckling, hur kan det bli så i en barnfilm? Borde man inte lyckas något bättre med målgruppsanpassningen? Så här är det ju ofta i filmer som riktar sig till småbarn, det känns som att häftiga effekter och animeringar tar över totalt.

Jag har förstått att det finns flera filmer om Minionerna och det kan hända att de andra är bättre. Men jag tror faktiskt inte det. Mininonerna är gulliga, men det är också allt.

Så. Filmen var verkligen ingenting som vi hade missat, och barnen vill inte se den igen. Jag kommenterade inte filmen över huvud taget när vi såg den så de har inte fått sin uppfattning från mig.

Men nu vet i alla fall barnen vad Minionerna är och kan hänga med i sociala sammanhang. Vidar gillar sina Minionerkläder massor och både Tyra och Arvid har redan börjat låna dem :o)
/Caroline