Och så fick jag smaka på det där med morgonstress. För första gången någonsin (tror jag) hade jag ett möte inbokat som innebar att jag behöver åka med ett tåg en viss tid.
Vi var ute i god tid och barnen var på sitt vanliga glada humör hemma och när vi skulle iväg. Jag hade förberett dem på att jag hade ett möte och en tid att passa och förklarat att jag skulle bli väldigt glad om de samarbetar genom att klä på sig kläderna och så vidare.
Allt gick vägen ända fram tills vi kom till förskolan, då var det plötsligt ingen som samarbetade länge. Det var precis som om de tänkte ”du kan glömma det där tåget och det där mötet”.
Tack och lov fick jag hjälp av personalen som tog över och jag lämnade allt kaos.
Ringde till förskolan senare och de hade visst varit ledsna i tre minuter och sedan var allt var som vanligt. Tack o lov. Det känns ju inte alls bra att rusa iväg på det där sättet. Varken för mig eller barnen.
Jag bokar vanligtvis in mina möten mellan 10:00-14:00 eller efter 20:00 och har aldrig tidigare behövt rusa iväg på detta vis (tror jag). Jag är icke förhandlingsbar vid mötesbokningar i vanliga fall, ”vill du ha ett möte med mig så är det dessa tider som gäller eller inte alls” – och det fungerar (oftast) (men inte idag).
Allra helst kör jag telefonmöten, tycker att det är mycket mer tidseffektivt än andra möten. Men ibland är det saker som gör att man behöver ses eller så kan det ju vara trevligt att ses också.
Så idag har jag tänkt lite extra på alla som har tider att passa varje dag, som inte har flextid eller kan styra sina scheman och måste stressa iväg dagligen. Vilken stress!
Eftermiddagen ihop med barnen blev i vart fall betydligt roligare och trevligare. Lek i vårväder, underbart!
Nu är det dags för dagens andra arbetspass, jag jobbar några timmar på kvällarna för att på så vis få mer tid med barnen på dagarna. Tacka vet jag flextid!
/Caroline
