Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Idag fyller minstingen 2 år, tänk att det nu är två år sedan denna stora dag! Han känns som en väldigt stor liten kille, han har ju två stora förebilder och han gör som Vidar och Tyra gör – jämt!

Som när Tyra, 4,5 år förklarar matsmältningsprocessen:
”Man klämmer på magen och så tar maten en genväg ut till musklerna” samtidigt som hon klämmer hårt med båda händerna på magen och visar genvägen från midjan och upp till axlarna och sedan flexar.

Arvid gör likadant, trycker på magen allt vad han kan. På den vägen är det.

Han får livet och världen presenterad för sig ur Vidar och Tyras perspektiv och han tar allt de säger och gör för sanningar :o)

En stor liten kille
Han känns alltså som en stor och ganska världsvan kille för att fylla 2 år idag, kanske är det för att han slutade med blöja i somras och har aldrig haft någon napp (inte dem andra barnen heller).

Kanske är det för syskonen, det är otroligt stor skillnad att växa upp i en familj som första barnet och tredje barnet.

Kanske är det för att han är så enkel och lättsam, äter som ett matvrak, sover som en klocka (ihop med mig på natten, har alltid gjort och kommer alltid att göra hehe) (alla andra också, i det här huset får man sova var sjutton som helst).

Arvid är alltid glad. Jag tyckte Vidar var världens gladaste lilla kille, eller är, han är också konstant på bra humör och säger ja till varje förslag på utflykt och så vidare. Tyra har aningen fler åsikter om saker och ting, kläder exempelvis, men så länge hon får bestämma själv så går det bra, och det får hon :o)

Men Arvid är om möjligt ännu mer uppåt, det säger personalen på dagis också.

Så. Tiden går! På ett sätt känns det som att jag alltid har haft 3 barn, på ett annat sätt känns som att jag känner mig förvånad över att det redan gått 2 år. Tid är lustigt.

Hejdå småbarnsåren
Nu känner jag att småbarnsåren är förbi på något vis, särskilt efter att jag sålde syskonvagnen i våras, men nu har jag köpt en ny igen, behöver en över vintern, föredrar vardagsmotion och frisk luft framför bilåkning och Tyra vill inte cykla eller sparkcykla när det är kallt ute.

Att Vidar har börjat skolan är nog en anledning till att det känns som att jag lämnat småbarnsåren, fastän jag fortfarande har en nybliven 2-åring.

Livet som 3-barnsmor
När jag blev 3-barnsmor lovande jag mig själv att fortsätta göra alla saker som jag gjorde med ”bara” 2 barn och det har jag faktiskt lyckats med. Jag ville inte att Tyra och Vidar skulle få göra färre saker bara för att det blev en minsting också. Det har inte alltid varit enkelt men det brukar lösa sig, och vid det här laget vet jag hur jag behöver lägga upp det för att skapa flyt.

Det enda jag inte gör själv med 3 barn är badar, ute eller på badhuset, annars finns inga begränsningar. Både Tyra och Vidar går på simskola och har gått på jag vet inte hur många, Vidar är duktig på att simma men ändå vågar jag inte bada med alla tre själv och det dröjer nog några år till, om ens någonsin, hönsmorsa som jag är, i vart fall när det kommer till vatten.

Hur som helst. Livet som 3-barnsmor. Övning ger färdighet, jag är mycket själv med barnen eftersom de har relativt korta dagar på förskolan/skolan/fritids och vi hittar på någon form av äventyr varje eftermiddag så det har inneburit en hel del övning så här två år senare.

Daglig eftermiddagslek
Eftermiddagarna är helt klart dagens höjdpunkt, tycker jag. Det är underbart att komma iväg till någon av alla dessa lekparker eller kratta löv eller cykla någon slags cykelbana och så vidare.

Anledningen till att jag kan ha eftermiddagarna fria är dels att jag aktivt väljer det och dels för att jag säger nej till väldigt många saker. (När jag säger “jag är upptagen då” betyder ofta i själva verket att jag är i en lekpark och gungar någonstans hehe..)

Jag lägger inte tid på saker som inte direkt utvecklar min verksamhet eller kan faktureras. Alla dessa kaffekoppar som många tycker ska drickas ihop med mig, utan något vettigt syfte (typ business) = nej tack. Exempelvis.

Alltså olika representanter från olika företag som vill dricka kaffe med mig och att jag samtidigt delar med mig av mina erfarenheter inom träningsbranschen. (Inte mina kompisar alltså, de dricker jag gärna kaffe ihop med..)

(Väldigt många företag vill att jag ska göra saker gratis åt dem, stora företag, jag berättade ju om när Nike försökte få mig att göra gratis marknadsföringsjobb till exempel, detta trots att jag dessutom varit anställd där i många år, helt otroligt.)

Så “nej tack” är ett av mina mantran kan man säga, de två orden frigör mängder med tid.

Flexibel arbetstid
Jag har chansen att dela upp mitt arbete på fler dagar i veckan än normen och kan styra mina arbetstider helt själv, och jag tar den chansen och kör ett arbetspass på dagen och sedan ett till på kvällen när barnen sover.

Funkar finfint tycker jag men konstigt nog får jag väldigt många kommentarer om just detta, ”du borde” och det är allt ifrån att jag inte borde jobba på kvällarna och att jag inte borde jobba på helgen och så vidare.

Tänk att man uppfattas som en utomjording bara för att man vill jobba på annat vis är 8-17. Trots att jag har småbarn, 8-17 är ju större delen av deras vakna tid.

Jag tycker så klart inte att det är något fel med att arbeta 8-17, i väldigt många yrken så är dessa arbetstider icke förhandlingsbara. Men i mitt företag så är arbetstiderna flexibla, jag kan jobba när som helst och väljer att lägga upp det på ett sätt som funkar bra för mig (och jag lovar att jag gör mina 40 timmar per vecka).

Och det sättet uppfattas alltså som väldigt udda och konstigt. Det verkar finnas någon slags svensk arbetsjantelag som innebär att man måste vara på jobbet en viss tid. Som om inte den vanliga jantelagen vore nog :o)

Så fort man inte passar in i den traditionella mallen så får man vara beredd att förklara sig.

Mer gjort på kortare tid
Jag mår bra av detta upplägg, jag får massvis med tid ihop med barnen med detta upplägg, och jag har frågat fröknarna på skolan och den där myten om att barn inte får kompisar om de inte är tillräckligt länge på fritids stämmer inte. (Precis som många andra myter..)

Jag får också mer gjort på färre timmar genom att dela upp arbetsdagen. Jag jobbar mer effektivt genom att dela upp dagen i olika arbetspass (för mig funkar det inte alls att jobba en hel dag i streck, då börjar jag slösurfa och tappa fokus efter några timmar).

Nog om arbetstider, jantelagar, normer och mallar för den här gången.

Lycklig!
Livet som 3-barnsmor är precis så roligt som jag hoppades på. Nu är Arvid så stor att han är med i leken ihop med Vidar och Tyra också. Alla tre är bästa kompisar och leker väldigt bra tillsammans oftast (visst händer det att de ryker ihop och ska ha samma leksak men det är inte tillräckligt ofta för att det ska upplevas som ett problem).

Det senare tror jag beror på att de får mycket tid ihop, både på dagis och fritiden.

Jag är så enormt glad och tacksam för att jag får vara mamma till de 3!

Är jag störig?
Nu vet jag att många stör sig för att jag skriver så positivt, men idag firar jag 2 år som 3-barnsmor och jag ÄR lycklig. (Visst har det varit många svettiga stunder under småbarnsåren och nattsömnen är en konstant bristvara men det är sånt som hör till och jag väljer att inte gnälla över.)

Ni som stör er på detta får helt enkelt stå ut en dag som denna (och kanske fundera på ”HUR skulle jag själv kunna göra för att bli lyckligare” – för om man stör sig på att andra är lyckliga så innebär det per automatik att man är olycklig själv, annars skulle man inte störa sig utan tänka ”å vad roligt för henne”) (lösningen ligger troligen inte i ännu en SPA-helg eller utomlandsresa, lösningen är troligen att skapa en mer lättsam vardag, och bli bättre på att prioritera sånt som verkligen, verkligen är viktigt, i vardagen, enkla saker, sånt som man blir glad och lycklig av alltså).

Arvids 2-årsfirande
Vi hade ett litet kalas i helgen och väckte honom idag med tårta och sång (han var redan vaken men han gick och la sig igen efter att vi fixat med grädden på tårtan, det var ju inte så länge sedan som Vidar fyllde 6 år så jag tror att han mindes hur det fungerar).

Dagens efter-dagis/skola/fritids-äventyr blev en tur till en byggplats. Arvid är fordonsfanatiker och tycker att grävmaskiner, lastbilar och lyftkranar med mera är bästa tänkbara underhållning och eftersom det är hans dag idag så fick han välja.

Så, vi tog en sväng till en av favoritbyggplatserna och dagen till ära fick kanelbullarna följa med också :o)
/Caroline