Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Tyra är en person som tar det säkra före det osäkra och har varit väldigt tydlig med att hon ska ha stödhjul på cykeln tills hon fyller 11 år. Ibland säger hon 15 år. (Allt annat än det gör hon som storebrorsan gör…)

I helgen har Tyra och jag övat och övat. Har försökt förr men hon har inte velat alls. Den mindre cykeln är för liten för henne nu och planen var att skruva på stödhjulen på den större cykeln. (För min del spelar det ingen roll hur länge man vill cykla med stödhjul…)

Hur som helst, vi kom iväg innan stödhjulen skruvades på med överenskommelsen att jag inte fick släppa styret. Jag höll styret i ett järngrepp 1,5 kilometer men jag märkte ju att hon cyklade och höll balansen så gott som själv.

Sedan träffade hon en kompis, som cyklade utan stödhjul. Då kom Tyra på andra tankar och sa att jag kunde släppa taget och på den vägen är det.

Nu kan hon cykla utan stödhjul och det är en stor grej. Hon frågade ”är det här dröm eller på riktigt”.

Det var lördagen på det stora hela.

Eller innan det körde jag ett hejdundrande träningspass som ledde till en hejdundrande träningsvärk. Löpning och oräkneliga utfallssteg med flera liknande övningar. Spänstträning är min favvo.

(Missa inte träningsprogrammen “plyometrics” och “stark, slank och spänstig” förresten.)

Söndagen.

En ganska typisk dag i den här familjen. Utflykt. Cykling till en lekpark med väldigt bra klättringsmöjligheter och en hinderbana för barn. Lunch i gungorna. Pannkaksrullar.

Sedan lite segling i Eriks laserbåt, det händer förvisso inte varje vecka så just det var inte särskilt typiskt. De fick turas om att åka med. Det går rätt snabbt när det blåser och det tyckte alla var jätteroligt.

Jag gillar verkligen att cykla till ställen framför att åka bil. Resan blir mer av en upplevelse än bara en trist transportsträcka.

Idag såg vi ett träd med ett hål i och där fanns fågelungar. Vidar hörde dem i farten, stannade och kikade in i trädet och där var de.

Sedan såg vi en död orm. Jättespännande. Den verkar ha råkat ut för något tragiskt samtidigt som den ömsade skinn. Stackars ormis.

Den här typen av dagar och “enkla” aktiviteter som cykeltur och lekparkshäng är den bästa sortens avkoppling tycker jag. Sånt ger mig massor av energi.

Det var helgen. Just det ja. Simskola var det också ja.
/Caroline
Ormenormens huvud