Lyckan är att kunna cykla

Barnet har varit väldigt tydligt med att hen ska ha stödhjul på cykeln tills hen fyller 11 år. Ibland säger hen 15 år.

Men i helgen har vi övat och övat på att cykla. Ett tag har det varit så att den mindre cykeln är för liten, och planen var att skruva på stödhjulen på den större cykeln. (För min del spelar det ingen roll hur länge man vill cykla med stödhjul…)

Hur som helst, vi kom iväg innan stödhjulen skruvades på med överenskommelsen att jag inte fick släppa styret. Jag höll styret i ett järngrepp 1,5 kilometer men jag märkte ju att hen cyklade och höll balansen så gott som själv.

Sedan träffade hen en kompis, som cyklade utan stödhjul. Då kom hen på andra tankar och sa att jag kunde släppa taget och på den vägen är det.

Nu kan barnet cykla utan stödhjul och det är en stor grej. Hen frågade ”är det här dröm eller på riktigt”.

Det var lördagen på det stora hela.

Eller förresten, innan cykeläventyret körde jag ett hejdundrande träningspass som ledde till en hejdundrande träningsvärk. Löpning och oräkneliga utfallssteg med flera liknande övningar. Spänstträning är min favvo. (Det finns flera bra övningar för spänstträning i min övningsbank.)

Söndagen.

En ganska typisk dag i den här familjen. Utflykt. Cykling till en lekpark med väldigt bra klättringsmöjligheter och en hinderbana för barn. Lunch i gungorna. Pannkaksrullar.

Sedan lite segling i pappans laserbåt, det händer förvisso inte varje vecka så just det var inte särskilt typiskt. De fick turas om att åka med. Det går rätt snabbt när det blåser och det tyckte alla var jätteroligt.

Jag gillar verkligen att cykla till ställen hellre än att åka bil. Resan blir mer av en upplevelse än bara en trist transportsträcka.

Idag såg vi ett träd med ett hål i och där fanns fågelungar. Äldsta hörde dem i farten, stannade och kikade in i trädet och där var de.

Sedan såg vi en död orm. Jättespännande. Den verkar ha råkat ut för något tragiskt samtidigt som den ömsade skinn. Stackars ormis.

Den här typen av dagar och ”enkla” aktiviteter som cykeltur och lekparkshäng är den bästa sortens avkoppling tycker jag. Sånt ger mig massor av energi.

Det var helgen. Just det ja. Simskola var det också ja.
/Caroline