Idag passerade jag platsen för bussolyckan som skedde vid Tekniska högskolan i fredags. Där är nu många ljus, brev och teckningar för att hedra de drabbade.
För en vecka sedan den här tiden visste ingen att det skulle ske. Livet kan verkligen ändras från en sekund till nästa.
Tänker på alla som nu måste lära sig att leva med evig sorg. Samtidigt som livet går vidare för andra, och i kollektivtrafiken, nya busskurer var på plats redan.
Själv har jag väntat på bussen många gånger precis där. Förutom bussarna till Rimbo och Hallstavik gick det även en direktbuss därifrån som jag brukade åka, men den busslinjen togs bort för ungefär ett år sedan.
Man får vara tacksam för livet så länge det varar, känner jag just nu. Man vet inte…