Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Puss min lilla ArvidArvid fyller 4 dagar om några timmar och vi är på återbesök på BB för PKU-prov och hörseltest. Han har jobbat upp vikten till 4000 gram igen, bara 40 gram kvar upp till födelsevikten, han hade gått ned till 3808 när vi checkade ut från BB i måndags.

Han har kämpat på som en mästare för att få igång mjölkproduktionen och varit vaken i stort sett sedan han föddes, fram tills i natt. De tre första nätterna varvade han amning med mys, samma sak på dagarna. Jag lyckades sova lite mellan varven men inte mycket. Tack kära amningshormoner för all energi. Trots dygn av knappt någon sömn så känner jag mig piggare än få andra tillfällen, antar att det är en kombo av amningshormoner och lyckorus över att allt har gått bra med förlossningen med mera och att Arvid nu är här.

Visst kan jag erkänna att jag det känts lite jobbigt ibland nattetid, men någonstans minns jag att det varit precis så här tidigare också, i några dagar och jag vet ju att det handlar om en begränsad tid, tills maten produceras som den ska.

Vändningen kom i natt. Hoppas jag, hehe. Hur som helst så var han bara vaken vid 23-tiden, 02-tiden och 05-tiden. Smaskade i soffan fram till 22-tiden och vaknade för dagen vid 07-tiden. Den här dygnsrytmen är vad jag tycker är normalt det första halvåret eller året, och helt hanterbart eftersom jag har lätt för att somna om. Jag hoppas att detta betyder att han kommit in i var-tredje-timme-ätandet redan nu.

Arvid är ju mitt tredje barn och jag har givetvis spekulerat i om det är så att rutin underlättar. Om det blir enklare och enklare för varje barn eller om det är så pass mycket unika grejer per barn så att det här med rutin inte spelar någon större roll. De är ju alla individer även fast de är pyttesmå. Hittills får jag nog säga att man verkar man ha viss nytta av tidigare erfarenheter.

De första nätterna med Vidar turades Erik och jag om, vi fattade helt enkelt inte att han bara ville amma. Så Erik bar runt honom och Vidar gallskrek. Han ammade ju nyss, det kan väl inte vara det igen, eller? Jo, precis så var det. Poängen är ju att amma dygnet runt i början, just för att förvandlas till mjölkfabrik. När vi väl kom på det var det slut på skrik. Stackars Vidar. Erik och jag är honom evigt tacksamma, han har lärt oss allt vi kan som föräldrar.

När Tyra föddes så fick hon amma när hon ville, hur ofta hon ville. Hon skrek inte en enda gång på 2 månader. Varpå vi gick till en barnläkare och undrade om det var något fel på henne, om hon eventuellt hade någon form av underutvecklad röst eller så :o)

Idag är Vidar och Tyra på dagis, de har varit hemma och lärt känna lillebror i ett par dagar och nu kan de det här med att han vill vara nära, ligga på en kudde i knät med mera. Båda är väldigt engagerade. Jag var ganska säker på att Vidar skulle vara det, Tyra har däremot lite mer revirtänkande och lånar helst inte ut sin mamma hur som helst. Hon gör och tycker dock som Vidar i de flesta lägen och när hon såg hans sätt att vara tror jag hon bestämde sig för att välkomna lillebror till familjen. Det såg ut som att hon tänkte ”om Vidar tycker han är okej så tycker jag det också”.

Livet som 3-barnsmamma är alltså alldeles underbart hittills. Nu blir det mera nedkoppling och mera bebismys, återkommer när Arvid är vuxen. Skämt och sido, vi hörs snart igen och jag kommer att svara på alla mejl men inte denna vecka, ni som undrar när det går att boka PT-online igen – jag kommer att infoblogga om detta nästa vecka eller veckan därpå. /Caroline