Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Tyra klättrar uppNu åker jagEn av de absolut bästa grejerna med att ha eget företag är de flexibla arbetstiderna. Jag jobbar troligen totalt sett fler timmar per vecka än vad jag skulle gjort som anställd någonstans. Men det gör inget eftersom jag kan välja att jobba när som helst.

Ett exempel på det är idag, en eftermiddag på leklandet Lekiz i Åkersberga och jobb på kvällen istället. Inte bara jobb, spöade Erik i Alfapet och drack ett glas kallt vitt vin också.

Tyra är ganska exakt 1,5 år nu, idag på leklandet tänkte jag på hur enormt olika Vidar och Tyra är. Hon gör inget förhastat eller våghalsigt, hon skulle aldrig drömma om att åka rutschkana med huvudet före eller hoppa ned från en höjd högre än hon själv.

När Vidar var 1,5 år så var han precis tvärtom, han kastade sig ut för alla höjder och det gällde att vara där och fånga honom. Han var besatt av trappor, ruggigt snabb upp och sedan hoppade han ned, helst från översta trappsteget.

Han var även besatt av klättring (han kunde ju klättra innan han kunde gå också), så fort vi kom till något ställe så hade han klättrat upp på en höjd innan jag ens tagit av mig skorna, fram med en stol och upp i fönsterbrädan liksom och bort med eventuella krukor.

På den tiden brukade jag aldrig knäppa eller knyta skor och kastade alltid jackor, väskor och grejer i farten för att hänga med honom.

Tyra står liksom bredvid och väntar medan man tar av jacka och skor, alternativ tar en liten runda, i närheten. Olika som natt och dag. Tjej och kille förvisso. Men ändå samma föräldrar. Är inte det konstigt? /Caroline