Det är helt omöjligt att inte drabbas av någon form av prestationsångest när man bjuder hem en person som Susanne. Hon är nämligen extremt duktig på att laga mat, baka med mera. Det är ingen slump att hennes receptsajt är en av landets mest välbesökta.
Hon skulle ju inte bry sig om jag serverade något närproducerat som exempelvis pizza från den lokala pizzerian, det vet jag ju. Dessutom känner hon till att mina matlagningskunskaper är begränsade. Men ändå.
Susanne och jag utvecklar träningsappar tillsammans, som många av er redan känner till, det händer alltså att vi ses ibland utan att jobba, bara för skojs skull, fast vi tycker ju att jobbet är väldigt skoj också. Hur som helst. Ikväll var ett sånt tillfälle.
Kom och ät middag föreslog jag. Trevligt sa hon. Vad sjutton har jag gett mig in på tänkte jag. Vad ska vi servera? Erik och jag är i samma liga när det kommer till matlagning och vi försökte komma på något smarrigt men enkelt som är helt omöjligt att misslyckas med.
Sedan kom jag på den briljanta idén – kräftor! Kort efter kom vi på att det kanske är lämpligt att servera något mer än bara kräftor. Pulsen upp igen. Erik föreslår västerbottenspaj. Jag tycker att västerbottenspaj är lite väl mycket ost för lite annat, så jag kombinerade ihop några olika recept och gjorde en räk- och västerbottenspaj. Resultat över förväntan.
Dags för efterrätten. Plockade fram min fiffiga sida och surfade in på Susannes receptsajt och letade reda på äppelkaka, säkert kort tänkte jag och gick sedan ut på gården för att skörda äpplen.
Kräftskiva ikväll alltså. Skippade haklapparna, hattar hade varit lite skoj men det fick räcka med en kräftljusstake som dekoration. Kul hade vi. /Caroline
