Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

strutspå egen risken strutsinnan jag vet vad jag gett mig in pårider på en strutsstrutsridningjag överlevdehej strutsis
Fredagen startade i lugn takt med en god frukost på Storm-C. Så småningom fortsatte dagen med en utflykt till Oudtshoorn, strutsstaden. Vi åkte vägen N12 som har fantastisk utsikt! Imponerande landskap med tuffa berg och dalar.

Jag var lite inne på att rida struts, jag är ju gammal hästtjej… Men var inte helt säker på om jag vågade. På strutsfarmen Chandelier, som har slogan ”get wild in style”, fanns alla möjligheter…

Jag gjorde det, men det var verkligen inte “in style”!

De satte en påse på strutsens huvud med namnet No Chance (vilket gjorde mig orolig, ja), den hölls fast av två strutsskötarkillar och en annan slängde upp mig på strutsen. Vingarna lyftes upp, man ska placera benen under dem. Sedan krokar man fötterna vid strutsens bog, håller i vingarna och lutar sig bakåt.

Påsen på strutsens huvud lyftes bort och det bar iväg! Killarna var snälla nog att springa med hela turen (förmodligen för att jag spände ögonen i dem under tiden och sa ”ni släpper inte va?”) Haha, det var lite läskigt måste jag erkänna…

Att rida struts var en helt galen upplevelse. Så här i efterhand vet jag inte om jag skulle gjort det om jag vetat hur det gick till. Det var inte riktigt som att rida en häst.

Jag tror inte strutsarna uppskattar det hela faktiskt, jag tyckte synd om dem. Det var inte så att de kom fram självmant och ville att man skulle ta en tur… Påsen på huvudet och så vidare… Det var första och sista gången för mig. /Caroline