Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

på väg till dagisI morse var det dags för den första riktiga 3-barnsutmaningen. Jag tror på att utsätta mig själv för olika situationer, så småningom blir saker som jag kanske tyckt varit utmanande i början enkla. Att göra saker med 2 barn är enkelt och särskilt sedan Tyra fyllde 2 år. Den enda 2-barns-situationen som jag inte skulle göra om är åka själv i bilen med dem 60 mil från fjällen (då, nu skulle det nog gå enklare eftersom de är äldre). Sedan åker jag inte och badar med dem själv, varken utomhus eller inomhus, det är liksom livsfarligt, där vill jag att det ska finnas en till vuxen med.

Nu är det en till i familjen och strategin är densamma. Att helt enkelt göra en massa saker med dem själv och på så vis lära mig diverse trix. Mitt mantra är för övrigt “det finns dem som har 5 barn, eller 7 barn, eller 11…” :o)

Jag har nattat alla 3 själv några gånger och det har gått bra. Över huvud taget går det bra så länge jag är hemma eller på gården.

Kruxet är ju att Arvid ammar jämt och jag orkar inte hålla på med napp eller ersättning utan kör hellre frekvent amning i ett halvår. Efter halvåret är det ju dags att introducera mat och då kan man ju alltid svänga ihop lite gröt med termosvatten och grötpulver var man än är.

Det andra kruxet är att det är kallt ute och att det helt enkelt inte går att amma ute då. När Tyra var bebis så gick det att göra det eftersom hon är född i maj. Vidar hade då ännu inte börjat på dagis så vi var ute på olika äventyr hela tiden och det var sällan några problem så länge jag valde platser som funkade med 2 små barn (som lekparker, Spårvägsmuseet, Polismuseet, leklandet Playland).

Hur som helst, i morse tänkte jag göra dagislämningen något roligare än att ta bilen. Så vi körde vagn och snow racer. Jag väntade in i det sista med att säga något till Vidar och Tyra för att inte lova något som sedan inte gick att hålla.

Det kändes som att det var ett bra läge eftersom Arvid hade ätit mest hela morgonen, han skulle troligen kunna tänka sig att ligga i vagnen. Vidar och Tyra blev exalterade som få när jag presenterade idén. Vidar klädde på sig alla lager kläder snabbare än någonsin, lite hjälp med tjockstrumporna bara och sedan var han redo.

Samtidigt klädde jag på Tyra och Arvid, bar ned vagnen och snow racern snabbt som tusan (vi bor på ett berg), hämtade barnen och så var vi iväg. Arvid sov hela vägen, Tyra som gillar att åka vagn tyckte att livet var toppen och Vidar fick en drömstart på dagen på snow racern.

Det var minst sagt svettigt för min del, otränad som jag är just nu. Vi tog vägen som är ungefär 1,7 km och så var det grusat delvis. Bra träning. Vågade mig på en omväg på vägen hem också, så detta räknar jag som den första barnvagnspromenaden i träningssyfte. Ett steg närmare till att komma i kläderna som ligger så där prydligt vikta i min garderob, på ett sätt som bara kläder som inte använts på väldigt länge kan göra.

Kanske är 2 månader den där magiska gränsen? Arvid är 2 månader nu och det var första lyckade barnvagnspromenadförsöket. /Caroline

Arvid sover