Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Vidar och Tyra flygerMåndag och resdag, vi åker till Florida via Köpenhamn och New York. Upp 06:00 (Erik och jag), Vidar och Tyra vaknar 06:30. Gissa om det är laddade för att flyga flygplan? Vi packar ihop det sista och beger oss till Arlanda.

Vid 10-tiden lyfter dagens första flygplan. Mot Köpenhamn. Vidar och Tyra mumsar riskakor med kanelsmak för att förebygga lock i öronen.

De tycker att allt är spännande. Vidar som är den sociala typen hälsar på alla och berättar att Tyra är hans lillasyster. Tyra blänger på alla som tittar på henne, som hon brukar.

Resan till Köpenhamn går smidigt. Barnen sitter i samma säte och tittar på Emil i Lönneberga. Vi landar på Kastrup. Ned för en lång trappa och till en buss som ska ta oss till terminalen. Spännade. Vidar pratar med alla han ser och berättar att han flugit flygplan.

In och ut i några säkerhetskontroller, Tyra passar på att ta en 20-minuters powernap i vagnen på vägen till flygplanet. Dags för nästa flygtur, den ska vara i 8 timmar och 20 minuter.

Tyras hinderbanaTyra på språngVi har laddat upp med alla tre filmerna Emil i Lönneberga, kritor och ritblock och pärlor och paket att öppna, leksaker, iPod touchen full med roliga appar. Med föreställningen att barnen kommer sitta i sina säten och leka med dessa grejer.

Vidar kliver på flygplanet, går världsvant i gången och skapar en dominoeffekt med glada ansikten, de flesta sitter redan på sina platser när vi kliver ombord och Vidar gör entré – glad i hågen. Han går längs gången och alla han passerar börjar le.

Sedan kommer Tyra efter och leker arga leken. ”Varför ler du då? Känner jag dig eller? Nej jag skulle inte tro det.” Så tror jag att Tyra tänker. Om hon kunde peka finger så skulle hon troligen göra det. Haha. De är olika och man kan ju säga att de kompletterar varandra.

Vidar upplyser herren som sitter bakom oss att han har en stor mage. Ett faktum förvisso. ”Du har en stor mage.” Så säger Vidar högt och tydligt. Erik och jag verkar extremt upptagna precis då och låtsas inte höra.

Planet lyfter och båda tycker att lampan med säkerhetsbälte-på lyser alldeles för länge. Sedan förvandlas flygplanet till en hinderbana. Tyra klättrar och hoppar för armstödet hundratals gånger, använder sätet som en rutschkana minst lika många gånger och båda springer så fort de kan i gångarna.

Vi är kanske inte de där drömresenärerna som man gärna vill ha framför sig. Eller bakom sig. Men jag måste säga att våra medresenärer höll modet uppe och många pratade glatt med båda två. De fick beröm av de runt omkring oss när vi landade i New York.

FilmtajmRitarAv de 8 timmarna och 20 minuterna så var det fullt ös i 6 timmar med fysiska aktiviteter på flygplanet. Sedan tyckte energiknippena Vidar och Tyra att det var dags att kolla på film. De första 6 timmarna var alltså alla grejerna vi packat med helt ointressanta. Haha…

Erik och jag hade spekulerat i att de troligen skulle vilja kolla på de 3 filmerna Emil i Lönneberga och kanske sova en stund på resan. Själv har jag extremt svårt att hålla mig vaken på flygplan och har nog aldrig någonsin varit vaken en hel flygning över Atlanten förr.

Vi landade i New York för att sedan resa vidare med nästa plan. Men först åkte vi tåg till en annan terminal, Vidar som älskar tåg tyckte att det var en av resans höjdpunkter. Sedan vidare till Florida. Resans huvudmål.

Avgång närmare 01:30 svensk tid och då hade Vidar alltså varit igång från 06:30. Med humöret på topp hela tiden. Det var en av hans mest spännande och roliga dagar. Det var också hans längsta dag. Vaken 19 timmar i streck är imponerande för att vara 3,5 år. Han höll ut tills han satte sig på flygplan nummer tre men somnade innan det lyfte.

Tyra somnade i barnvagnen strax efter att vi landade i New York och sov sig igenom den där långa kön till de där klassiska säkerhetskontrollerna, den vanliga proceduren för att komma in i det här landet.

Vidar spenderade tiden i kön på min rygg och hade väldigt bra utsikt över alla flygplan som lyfte och landade och tyckte inte alls att kön var så där lång och tidskrävande som Erik och jag tyckte. Han spanade även in ett par svarta högklackade skor och pratade länge och väl om att vi skulle köpa ett par till honom. ”Svarta skor med sånt där under.” Klackar alltså.

Väl framme hos den där säkerhetsvakten så började Vidar snacka om ditt och datt i vanlig ordning. Säkerhetsvakten log. De där säkerhetsvakterna är kända för att se så macho och bestämda ut som möjligt, jag tror att det står listat i deras arbetsbeskrivning. Själv har jag aldrig blivit särskilt vänligt bemött av en passkontrollant/förhörsledare i det här landet förut.

På det stora hela gick resan bättre än väntat. Jag hade förberett mig på förseningar och inställda plan med mera och packat ned blöjor och mat för flera dagar. Nu är vi alltså framme i Florida, för att hälsa på kompisar och leva loppan.

Vidar flyger flygplanVidar tycker det är roligt att flyga