Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Jag krockade imorse på vägen till jobbet. Mår okej bortsett från vänstra sidan av övre delen av ryggen och nacken.

På motorvägen var det som vanligt
många bilar. Vi låg alla i cirka 80-90 km/h. När bilen framför
plötsligt bromsade gjorde jag också det såklart. Jag stod på
bromsen så att däcken skrek men hann inte riktigt stanna.

Samtidigt körde bilen bakom in i min bil, med en väldans smäll.

Bilen framför fick en repa på lacken,
min bil är oskadd fram. Men bakifrån ser den förskräcklig ut. Bilen
bakom var inte heller nån vidare syn…

Den i vanliga fall kaxiga Carro var
inte så tuff precis då. Hela händelsen var extremt läskigt och jag är
glad att jag kör en så trafiksäker bil. Hade det varit en liten
minibil av den typen som är väldigt vanlig här i Holland hade
förmodligen både jag och bilen varit totalmosade. De andra hade också
stora, tåliga bilar. Som tur i oturen var.

Sedan kan jag erkänna att jag fick en
släng av hemlängtan. I Sverige vet man hur allt funkar och var man
vänder sig. Här har jag inte riktigt den kollen. Som tur är har Nike en
fantastisk HR-avdelning som har tagit hand om mig på bästa sätt.

De andra förarna mår bra. Han framför
hade knappt känt att jag körde in i honom. Något mycket märkligt
var att han plötsligt började stöta på mig mitt i allt
pappersarbete. “Jag bor också i Amsterdam. Då kan vi träffas igen.
Har du pojkvän? Ska vi ta en drink nån gång? Kaffe?”

Jag trodde knappt han fanns på riktigt
precis vid det tillfället. Han som körde in i mig var däremot helt
normal och väldigt vänlig. Han hjälpte till att göra klart
papperna till den där killen och såg till att han drog.

Sedan körde jag vidare till jobbet. Mycket lugnt och försiktigt.

Kort efter blev jag hemskickad
från jobbet för att tvångsvila, tänkte först att jag kunde jobba. Jag
resonerade kanske inte helt hundra, var nog lite chockad av all
dramatik. Så här i efterhand förstår jag att de skickade hem mig, jag
satt vid min dator och såg ut som ett stolpskott.

Mycket bättre att ligga ned i soffan istället för att sitta och anstränga axlarna, rygg- och nackmuskler bakom tangentbordet.

& det går jättebra att jobba
med datorn placerad på magen och kuddar som stöd. Jag inser att jag nu
ger ett ganska rubbat intryck. Men jag gillar verkligen mitt jobb…
Jag lovar att lyssna på kroppen och imorn ska nacken röntgas.

Min kompis Audi A4, bakifrån, inte riktigt så snygg som den brukar vara..

Bilen som körde in i min bil bakifrån i kökrocken.