Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

Vidar listar sina favoriterVidar listar sina favoritkompisar med sina bokstavsklossar minst en gång om dagen. Jag fick visst inte vara med den här gången. Men han själv är med på listan.

Vidar hade även listat sig själv som en av sina kompisar idag fick vi veta när vi var på utvecklingssamtal på hans förskola. Det tycker jag är bra, det är bra att kunna spendera tid på egen hand och uppskatta det.

Mer om utvecklingssamtalet på dagis strax.

I morse var det debatt om stora barngrupper igen, finns på Svt för den som vill se. Bra att folk engagerar sig. Om alla föräldrar skulle anstränga sig och hitta bättre alternativ än de där förskolorna med för stora barngrupper så skulle problemet snart vara borta.
Tänk vad alla barn skulle vara glada och trivas. Föräldrarna skulle aldrig behöva gnälla över så kallad trots.

Jag vet så många föräldrar till barn på Vidars förra dagis, där det var stora barngrupper, som gick runt och trodde att deras barn trivdes. De hade ingen aning.

Vidar skolades in när han var 1 år och 11 månader. På en helt vanlig förskola inne i stan, i Stockholm. Då var jag och Erik där i tre dagar och fick se hur de där barnen som föräldrarna tror trivs – inte trivdes, de gick runt med sina gosedjur och var allmänt olyckliga.

De fick knappt någon uppmärksamhet och var för små för att leka med jämnåriga mer än en kort stund. Det var hemskt att se. Flera av barnen var där hela dagarna. Det berodde absolut inte på att personalen skulle vara dåliga eller arroganta, nej det fanns helt enkelt inte tid. Det är blöjbyten och saker som ska fixas och trixas med hela tiden. Personalen gjorde sitt allra yttersta för att räcka till. De skulle behövt klona sig själva för att ha en chans att finnas där för barnen på det skulle vara bra.

Föräldrarnas version “de leker med sina kompisar och gör roliga saker hela dagarna”. Föräldrarna har ingen aning. “De lär sig så mycket.” Hur kan man säga så om man inte vet hur mycket barnen skulle lära sig om de var hemma?

Jag skrev förut om att mina erfarenheter visar att barn lär sig mer hemma än på förskolan, när det är så stora barngrupper som det är idag. Det är för stora barngrupper på de flesta förskolor i Stockholm idag.

Vidar började aldrig i den där stora barngruppen som han skulle börjat i efter sommaren (som jag skrev om också). Han hade sommarlov i 5 månader istället. Erik valde att vara föräldraledig med två barn. Inte så så bekvämt för Erik, så som många föräldrar vill ha det men helt klart det bästa för Vidar.

I slutet av oktober började han på ett nytt dagis, ett litet föräldrakooperativ. Han trivs och är glad hela tiden. Han får aldrig några utbrott eller utspel så som man hör att många barn får i samband med hämtning eller lämning eller övrig tid.

Åter till utvecklingssamtalet, som vi alltså hade idag, med en av fröknarna. Vidar var med, det är visst en ny grej. Jättebra tycker jag, han och fröken hade gått igenom en lista i förväg och Vidar hade fått ringa in glad gubbe, si och så gubbe, eller ledsen gubbe. Han hade ringat in glada gubbar på allt.

Vi gick igenom punkterna, allt från “hur känner du när du kommer till förskolan på morgonen” till “vad tycker du om experimenten” med mera.

Vid inskolningen på det nya dagiset, som varade i tre dagar, så var ljudnivån låg och ingen slog någon. Alla andra barnen visste att Vidar skulle börja, barnen var väldigt omhändertagande och visade Vidar runt. Han fick bästa tänkbara start på bästa tänkbara förskola.

Så här snart ett halvår senare så har jag inte en enda invändning. Vidar sitter här hemma och spelar gitarr som en av fröknarna gör och pratar positivt om allt och alla.

Jag har ännu inte sett en enda snorig unge, personalen har alltså tid att torka snor så att barnen slipper gå runt med det i hela ansiktet hela dagen. På en förskola med stora barngrupper hinner inte personalen det och barnen har snor i hela ansiktet.

Jag är så glad för att vi hittade och fick plats på det här dagiset. En liten förskola med många anställda, personal som dessutom trivs i sin arbetsmiljö. Alla fröknar känner alla barnen innan och utan, det är sällan vikarier.

Det är ett föräldrakooperativ och vi har förutbestämda jourdagar, vi vet alltså i förväg vilka dagar som vi eventuellt behöver hoppa in och jobba, om det kör ihop sig totalt, i första hand tar de in personal (ingen förälder är anställd på detta föräldrakooperativ, men förskolan drivs av föräldrarna). Ännu har vi inte behövt hoppa in och vi har alltså varit på förskolan i ett halvår.

Alla föräldrar är engagerade och det gör att man får bra kontakt med de andra föräldrarna, vilket är bra att ha, särskilt barnen blir större.

Föräldrarna är involverade på olika sätt, i styrelsen, eller i en fixargrupp. Vi har vissa städdagar. Jag åker gärna dit och fixar och städar några gånger per år eftersom jag vet att det kommer innebära att Vidar får ett ännu bättre dagis, där han spenderar många timmar och dagar av sitt liv. Det tycker jag känns som väldigt väl investerad tid. /Caroline