Vidar och jag går på barndans en eftermiddag i veckan och har gjort så hela hösten. Typiskt exempel på när en förälder försöker tvinga på barnet sitt eget intresse, haha..
Vidar tycker det är väldigt roligt. På sitt eget sätt. Han gör inte alls som de andra barnen. De sitter i ring och gör som dansfröken. Vidar tittar helst på eller sitter vid kanten och ropar ”heja, heja” när de andra galopperar som hästar fram och tillbaka i danssalen.
Ibland är han med och dansar i några låtar. Ibland står han på ett eget ställe i salen och dansar.
Hemma tar han fram sin gitarr och spelar låtarna och sjunger samtidigt och tycker att Tyra och jag och Erik ska dansa. Han dansar rörelserna ibland hemma också. Han kan varje ord i sångerna och alla danssteg. Vilket förvånar mig eftersom han stundtals verkar helt ointresserad och helst av allt svingar i balettstången.
Jag frågar mig själv varje gång: Tycker han att detta är kul eller inte?
Han vill ju ändå gå varje vecka och pratar om dansen ofta och undrar när vi ska gå och dansa nästa gång. Han kan alla i gruppens namn och pratar om ”danskompisarna”.
Men jag tror att den huvudsakliga anledningen till han vill gå till dansen är för att han gillar att jaga danstjejerna runt runt i salen innan danslektionen börjar.
Nästa termin kommer vi troligen inte gå, vi kommer nog testa något annat då. Men jag varmt rekommendera barndans för barn 3-4 år på Marikas i Stockholm, bra storlek på dansgruppen (10 st) och en snäll, jätteduktig dansfröken. /Caroline
