Info om PT-online med Caroline
Info om PT-online med Caroline

AmbulanshelikopterBåtlivet ute på Finnhamn blev lite mer äventyrligt än vi tänkt oss. Vidar och jag lämnade ön med ambulanshelikopter igår eftermiddag. Han fick en allergisk reaktion av kivi.

Allt gick bra. Ambulanshelikoptern var på plats inom helt otroliga 10 minuter.

Vidar fick 2 adrenalinsprutor i benet av doktor Lisa. Han blev genast bättre, adrenalin stoppar själva allergiska reaktionen, vilket är bra i väntan på att medicinen ska verka, det som han reagerat på finns ju fortfarande i kroppen.

Vi fick flyga in till Astrid Lindgrens barnsjukhus och landade på taket. Sedan fortsatte färden via rullstol (Vidar satt i mitt knä och jag åkte). Samma person som körde helikoptern körde sedan rullstolen.

På sjukhuset fick Vidar en till reaktion och då var det skönt att vi var på rätt ställe. Över huvud taget hade vi en himla tur att helikoptern var ledig och att vi var på en ö där den kunde landa. Det hade tagit oss 3-4 timmar med vår segelbåt annars.

Jag är imponerad över vården vi fick både i helikoptern och på Astrid Lindgrens.

Detta var det tredje besöket på akuten på 4 veckor för Vidar. Det första var i Uppsala efter att han ätit en liten bit nöt (allergisk reaktion som var ännu värre, men då var vi 3 minuters bilresa från akuten).

Det andra besöket var efter ett fall (han slant när han skulle hoppa ned från ryggstödet på soffan, det är ett moment i hans hinderbana och det brukar gå bra i vanliga fall).

Hur som helst. På akuten i Uppsala fick Vidar inte adrenalin för att stoppa den allergiska reaktionen, nu när jag vet mer tack vare doktor Lisa i helikoptern så tycker jag det är konstigt att vården kan se så olika ut.

På barnakuten i Uppsala gallskrek Vidar panikslaget i 2 timmar, nös flera hundra gånger och höll på att klia ihjäl sig. Tills medicinerna började verka. Allmäntillståndet var alltså sådant där han borde fått adrenalin, en slutsats jag kommit till nu när jag vet mer om det här. Han hade även andningsbesvär.

Vi fick inte heller de mediciner vi behövde med oss hem när vi lämnade akuten i Uppsala. De råkade vi ha med oss där ute på ön tack vare att en kompis till oss som är läkare sa att vi borde ha dem, jag fick dem via min husläkare tack och lov. Vidars allergiläkare var på semester.

Vi visste sedan tidigare att Vidar är allergisk mot ägg, han fick en sådan reaktion precis innan han skulle fylla 1 år. På en ö i England, inte optimalt men det löste sig.

Sedan dess har det alltså varit lugnt. Han har å andra sidan sällan smakat nya saker. Det har han börjat med först nu i sommar sedan vi börjat muta honom med isglass, det har skapat ett litet intresse för mat och att testa nya saker.

Annars äter han i princip bara korv, makaroner, gurka, morötter. Välling och gröt också. Möjligen köttbullar och mos. Han har dissat precis allt annat. Även sötsaker och chips och vispgrädde och jordgubbar och annat snask.

På dagis har han suttit och ätit lunch med sina kompisar och inte ätit något förutom när det serverats korv och makaroner. En gång i månaden ungefär, vi har tänkt att dagisluncherna och kompisarna skulle kunna göra honom lite mer intresserad av mat.

Det har alltså inte gjort någon skillnad. Men “smaka det här så får du isglass sedan” funkar (han han är en finsmakare även när det gäller glass).

Nu har han börjat smaka en massa saker, och det är verkligen synd att det kommer den här typen av bakslag, nu är han rädd för att eventuellt behöva åka helikopter till doktorn igen.

Han minns dock helikopterfärden som något positivt, även fast han absolut inte ville lämna Pappa och Tyra på en ö i skärgården precis då så pratar han mycket om äventyret så här i efterhand.