Båtlivet ute på Finnhamn blev lite mer äventyrligt än vi tänkt oss. Vidar och jag lämnade ön med ambulanshelikopter igår eftermiddag. Han fick en allergisk reaktion av kivi.
Allt gick bra. Ambulanshelikoptern var på plats inom helt otroliga 10 minuter.
Vidar fick 2 adrenalinsprutor i benet av doktor Lisa. Han blev genast bättre, adrenalin stoppar själva allergiska reaktionen, vilket är bra i väntan på att medicinen ska verka, det som han reagerat på finns ju fortfarande i kroppen.
Vi fick flyga in till Astrid Lindgrens barnsjukhus och landade på taket. Sedan fortsatte färden via rullstol (Vidar satt i mitt knä och jag åkte). Samma person som körde helikoptern körde sedan rullstolen.
På sjukhuset fick Vidar en till reaktion och då var det skönt att vi var på rätt ställe. Över huvud taget hade vi en himla tur att helikoptern var ledig och att vi var på en ö där den kunde landa. Det hade tagit oss 3-4 timmar med vår segelbåt annars.
Jag är imponerad över vården vi fick både i helikoptern och på Astrid Lindgrens.
Detta var det tredje besöket på akuten på 4 veckor för Vidar. Det första var i Uppsala efter att han ätit en liten bit nöt (allergisk reaktion som var ännu värre, men då var vi 3 minuters bilresa från akuten).
Det andra besöket var efter ett fall (han slant när han skulle hoppa ned från ryggstödet på soffan, det är ett moment i hans hinderbana och det brukar gå bra i vanliga fall).
Hur som helst. På akuten i Uppsala fick Vidar inte adrenalin för att stoppa den allergiska reaktionen, nu när jag vet mer tack vare doktor Lisa i helikoptern så tycker jag det är konstigt att vården kan se så olika ut.
På barnakuten i Uppsala gallskrek Vidar panikslaget i 2 timmar, nös flera hundra gånger och höll på att klia ihjäl sig. Tills medicinerna började verka. Allmäntillståndet var alltså sådant där han borde fått adrenalin, en slutsats jag kommit till nu när jag vet mer om det här. Han hade även andningsbesvär.
Vi fick inte heller de mediciner vi behövde med oss hem när vi lämnade akuten i Uppsala. De råkade vi ha med oss där ute på ön tack vare att en kompis till oss som är läkare sa att vi borde ha dem, jag fick dem via min husläkare tack och lov. Vidars allergiläkare var på semester.
Vi visste sedan tidigare att Vidar är allergisk mot ägg, han fick en sådan reaktion precis innan han skulle fylla 1 år. På en ö i England, inte optimalt men det löste sig.
Sedan dess har det alltså varit lugnt. Han har å andra sidan sällan smakat nya saker. Det har han börjat med först nu i sommar sedan vi börjat muta honom med isglass, det har skapat ett litet intresse för mat och att testa nya saker.
Annars äter han i princip bara korv, makaroner, gurka, morötter. Välling och gröt också. Möjligen köttbullar och mos. Han har dissat precis allt annat. Även sötsaker och chips och vispgrädde och jordgubbar och annat snask.
På dagis har han suttit och ätit lunch med sina kompisar och inte ätit något förutom när det serverats korv och makaroner. En gång i månaden ungefär, vi har tänkt att dagisluncherna och kompisarna skulle kunna göra honom lite mer intresserad av mat.
Det har alltså inte gjort någon skillnad. Men ”smaka det här så får du isglass sedan” funkar (han han är en finsmakare även när det gäller glass).
Nu har han börjat smaka en massa saker, och det är verkligen synd att det kommer den här typen av bakslag, nu är han rädd för att eventuellt behöva åka helikopter till doktorn igen.
Han minns dock helikopterfärden som något positivt, även fast han absolut inte ville lämna Pappa och Tyra på en ö i skärgården precis då så pratar han mycket om äventyret så här i efterhand.
HUUUU vad jobbigt! 🙁 Men SKÖNT att det gick så bra! Och riktigt skönt att helikoptern var ”hemma” och att ni kunde bli upphämtade. Jag får jobbiga associationer till ambulanshelikopter (åkte med vår son i våras) men jag håller med om att det är FANTASTISKT vilken vård vi har i Sverige! Och att det är skillnad på vård och behandlingsmönster på ALB och Uppsala… skriver under direkt!
Som sagt, skönt att han piggade på sig fort. Men riktigt tråkigt att han får reaktioner nu när han vågar prova ny mat :S Hoppas att ni hittar vilka ämnen det är han är känslig emot så ni kan undvika dem och hitta andra nya goda grejer för honom att äta!
Ja, vi hade tur i oturen! Vi har varit hos hans allergiläkare + lämnat nya prover för fler tester. Tack för din fina kommentar :o)
Hej Carro! Fy , vilken hemsk story. Panik och samtidigt försöka visa lugn. Bra att ni fått bra vård och medicin till slut. Vår grannpojke som är 6 år har precis blivit friskförklarad äggallergiker, så det finns hopp att det växer bort.
Vi laddar för 3 årskalas i morgon. Liten blir stor!!! Vi mutar också med glass, men även med banala saker som” om du smakar och äter så får du följa med mig och hänga tvätten ” . Hon tål all mat, tycker om många smaker, typ gräslök, syltlök, senap, oliver, balsamvinäger, pesto, men är tjurig och bestämt och vill inte äta lagad mat. Alla frukter, grönsaker och godsaker går däremot ner i mage. Vi har fått bra stöd från dietist och BVC.
Annars är allt lugnt. Sommar, semester och slutet graviditeten, vecka 33.
Sköt om dig så hörs vi framöver .
Kram!
P.s Det verkar vara en fördröjning på dina blogginlägg. Detta inlägg per den 17/7 kan jag läsa först i dag, den 26e.
Hej Anna,
Ja, jag kom på mig själv att tänka ”det skakar och gungar, tänk om vi störtar” och sedan ”nej men nu får du ge dig, håll dig lugn nu”. Inte lätt att vara lugn i sånna där lägen. Men ändå lättare eftersom vi var i trygga händer. Jag blir lika glad varje gång av att höra att äggallergi växer bort, hoppas. hoppas.
3 år! Grattis Agnes!! Skönt att ni får bra stöd! Vecka 33, snart så! Hoppas du mår bra, jag mejlar dig förresten, är så nyfiken på fortsättningen av det vi pratade om sist.
Kramar!
Caroline
PS: Det är mig det är fördröjning på, antingen hemma och fixar i lägenheten eller på något konstigt ställe utan uppkoppling, har haft svårt att publicera saker, främst bilder.
Skickar en massa varma kramar till Vidar från kusinerna i Solle. Skönt att det ändå gick bra till slut! Vilka fantastiska föräldrar han har som håller huvudet kallt och tänker klart i sådana situationer! Hoppas, hoppas att Vidar slipper fler läskiga sjukhusbesök framöver.
Kram kram!